Fast egentligen...

...är ju klockan bara...det är den tiden nu, den så kallade sommartiden. Den gör mig, ibland till andras förtret, alltid frustrerad. Jag säger ofta hela den här långa "sommartiden": "fast egentligen är ju klockan bara..". Jag vill ha tiden på klockan samma som solen på himlen. När solen står som högst ÄR klockan 12 och klockan tolv är MITT på dagen. Inte en timme senare (är det väl, va?). Och kallt blir det på morgnarna, en timme kallare. Klagar jag? JA!
Fast jag brukar lugna ner mig lite när det äntligen blir sommar:



Men sommartid betyder ju INTE att det blir fortare sommar. Då kunde jag acceptera det lättare.

Jag hade säkert varit en käring mot strömmen när hela Sverige för inte så länge sedan skulle få samma klocktid. "SAMMA tid. Vad är det för tokerier. Bara för att tågen ska kunna gå efter en tidtabell lika för hela landet. Jag vill ha tillbaka min lokala soltid. Den riktiga. Den äkta." Fast riktigt så tokig är jag inte. Bara nästan. Men man får lov att tänka lite extra (det är kanske där problemet ligger;)). Till exempel: Daggen ligger kvar längre (det gör den ju inte), solen är som hetast kl 13 (klocktid alltså), tänk på det alla småbarnsföräldrar! Och alla andra.

Och igår var det ljust ända till klockan 20. Säger klockan, alltså. Men det ÄR underbart med allt ljusare kvällar. Och en dag har snön smält.

Ha det skönt, snart är det sommar på riktigt!

PS Apropå att klaga, eller inte klaga, det nya trädgårdsprogrammet är riktigt vackert och nyttigt! Himla mycket basilika de odlar i England;)