Till alla Marior

Maria, det lär vara det vanligaste av alla flicknamn. Kanske det vanligast i världen av alla namn. Killar kan ju också;) I vår familj har vi det som generationsnamn. Den förstfödda flickan på kvinnosidan har det som andranamn. Hade gärna delat en underbar bild på knoppande Bergkörsbär, men sonen sover fortfarande. Så här ser det ut med mobilen:



Det ÄR faktiskt lite rosa längst ut på varje knopp. Forts förljer;)

Och så lite, börjar bli traditioner nu, skäll på" fredagsnöjet": Nej, nej, nej. Trevlig människor och vackra trädgårdar som jag inte hinner se tillräckligt av. Och så denna stress. Tacka vet jag det vi har här: Lands årliga visningar runt om i mitten av juli. Det är verkligen inte pretentiöst. "Uttagning" sker per rekommendation och sedan är det inte mer med det. Jag var med 2006. Kul! Mycket folk och vi serverade kaffe o hembakt. En vacker dag dessutom. Lite stress förstås, men inte det där flåset. Har någon av er varit med?
Sen har vi ju visningar varje sommar i vår Trädgårdsförening. Och visst, folk har en tendens att haussa upp det hela, men för det mesta går det bra. Min trädgård kommer att vara öppen 14 juli. Kommer ni?



Så här ser Bergkörsbäret ut så småningom. Då är det vår!

Ha en riktigt skön helg!

Blommig fredag

För mig är det i första hand färg och i andra hand form som gäller. Det har jag märkt. Jag reagerar direkt när färgen ovan dyker upp. Sedan ser jag vilken sorts blomma det är och vilken form den har. Petunian bär min favoritfärg. Därför finns den alltid med, år efter år, i olika arrangemang. Den är en fantastisk överlevare, tål vatten rätt bra, torka sämre då den kan få bladmögel. Den övervintrar sedan många år i min källare och vid den här tiden får den komma upp och in. Då tar jag sticklingar (också i augusti) som sedan blir fina plantor till amplar och annat. Enda nackdelen är väl allt plockande av vissna blommor. Å andra sidan tål den ner mot -6. Det har hänt att den funnits på verandan ända framtill Lucia.
Den enkla trumpetformen är också fin. Köpte en Klematis "Betty Corning" förra året på Zetas. Min dotter sa: Klart du gillar den. Varför, undrade jag. Den ser ju precis ut som dina petunior.

Ha en riktigt skön fredag så kan vi recensera "Engelska trädgårdar" i morrn;)

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Ett vitt vacuum

Varken ljust eller mörkt - grått och mycket nysnö i natt och nu. Snart ser jag väl inte boden alls genom köksfönstret ovan.
Ägnade förmiddagen åt lite omplanteringar och omflyttningar av frösådder. Skulle bära ut Tovsippesådden som inte tycks vilja gro inne (fast det var jag ju beredd på). Tog av plasten och stegade iväg till ytterdörren. Då såg jag:



Så liten o så söt. Tänk om jag inte sett den. Länge leve Tovsipporna! (Jag hoppas nämligen det gror fler).
Sonen fotade med sin 18-årspresent. Och han har lovat att också jag får använda den. Det blir fint till våren. Andra bilder, apropå, på bloggen som kan verka okej har min dotter tagit eller jag med hennes kamera.

Och tack, tack kära bloggare för alla vänlig tillrop! Nej, jag är FORTFARANDE inte frisk (fast det kanske jag aldrig varit heller. Allt beror ju på hur man ser det;))

Torsdagskram

En speciell dag

Det är min äldste sons 34-årsdag. Min yngste fyllde 18 i söndags och mitt barnbarn 2 år förra veckan. Den som ser samband upptäcker att det är nästan exakt 16 år mellan de tre stora tilldragelserna. Visst är det lustigt och det helt utan planering - förstås. Må de leva alla tre!
Och så är det ju semmeldag, den första riktiga så snart ska här bakas semlor (fast Sjukdomen ger sig inte den är f* så jobbig) Och så är det bara några dagar till vårt sportlov och 24 dagar till vårdagjämningen. Så, så farligt är det inte säger jag till mig själv, när himlen är lika grå och tung som vanligt. Inte för att jag orkar vara ute, jo, jag ska allt stappla iväg och handla lite grädde.

Rosbilden är en Rosa Helena, men en, av min rosmentor, frösådd sådan. Frösår man kan resultatet bli lite udda. Och den blev rosa i kronbladen, i mitt tycke sköön, och doften är lika underbar som alltid. Rosen döptes till Rosa helena Mme Åström. Bara så ni vet. Och Madame har lärt mig det jag vet om rosor. Och vad jag än frågar så finns det ett svar. Hon kan allt!
Ha nu en skön semmeldag!

Liten lördagskommentar

En lika stor besvikelse som tidigare (Engelska trädgårdar) med samma tråkigheter, larvigheter och överdrifter. Då lyser Placido Domingo än klarare, som den vackraste av stjärnor. Hans röst är större än livet och har förmågan att fylla min, just nu feberheta, kropp med glädje. Att en människoröst kan vara så fantastisk. Skulle han fråga skulle jag svara: JA! Att Birgit Nilsson tycker som jag är bara ett extra plus;)

Han får min allra mörkaste, blodröda ros: Mossrosen Nuit de Young:



Ha en skön lördag!

Blommig fredag

Kanske är det ändå den underbaraste doften av alla: Schersmin (trots mitt rostycke)
Är det någon mer än jag som drabbades av de doftlösa, tyska som kom in i mitten av 90-talet?
Jag gjorde det. Och det var en stor besvikelse när jag äntligen skulle stoppa näsan i det vackra.
Nu har jag fler som doftar precis som de ska. Och längtan kan bli stark efter doft och värme.



Kylan tycks aldrig ge sig. Är VÄLDIGT trött på den. Men det är i alla fall bra mycket ljusare både morgon och kväll. Och hittills har det ju alltid blivit vår. Utan undantag!

Önskar er en riktigt härlig fredagkväll med eller utan "Engelska trädgårdar";)

Känner mig som SAAB idag. Tillknycklad och på fallrepet. Lite feber och ynk. Men vi ska nog repa oss;)
Vill ge er något som jag tyckte var lite kul.

Ha en bra dag!

Rosens namn

Bakom varje rosnamn finns det, förstås, en historia. Och bakom Constance Sprys en lite speciell:
Constance var född arbetarklass på Irland i slutet av 1800-talet. I en svindlande förälskelse gifte hon sig med James Heppel Marr. Äktenskapet slutade i katastrof. Somliga talar om misshandel och annat ont. Hon fann bot och tröst i trädgården. I slutet av 1:a världskriget flydde hon James och Irland och kom till London 1917. Hon arbetade på krigsmaterieldepartementet där hon blev stormande kär i i chefen Ernest Spry. Och med honom blev hon lycklig för resten av livet.
Constance blev känd för sina underbara växtkompositioner till parets storslagna middagar. Hon öppnade en blomsteraffär på Old Bond Street "Flower decoration". Hon dekorerade skyltfönstren så magnifikt att det blev trafikstockning på gatan utanför. Och ryktet spred sig om hennes begåvning. Hon anlitades sedan av bland andra Edward och Wallis Simpson och av drottning Elisabeth.
Constance startade en floristskola som fortfarande finns kvar i London (?). Hon samarbetade med Vita Sackville och lär ha inspirerat henne till den berömda vita trädgården.
Constance dog 1960. Året därpå döpte den då okände David Austin sin första så kallade "Engelska ros" till Constance Spry.



Och när jag såg rosen första gången blev jag alldeles tagen. Den känslan står sig. Jag kan sitta på en stol framför och bara njuta av blomningen, doften, färgen och formen.

Ha en skön onsdag!

Från grått till vitt

Hemma! Det riktigt lyser i ögonen av det vita. Och Stockholm är skönt, men grått, kallt och blåsigt. Minus fem där känns som minus 15 här. Det hade jag glömt. Fast jag är född och uppvuxen på plats. Liksom mina förfäder. Hittade en fantastisk bild i en gammal fotolåda:



Det är min mormor (th) med syskon o mormorsmor o far i sin kolonistuga i Eriksdalslunden någon gång runt 1910. Alltså ungefär när området kom till. (Ursäkta den suddiga återgivningen, det går inte att få det bättre med mobilen) Platsen var tänkt för mindre bemedlade och lottades ut (därav kolonilott kan man tänka).
"Den första annonsen om möjligheten att få jordlotter gav ett stort gensvar och vid dagen för utlottningen av kolonierna var det mer än fullt i tobaksladan, där man hade hyrt in sig. Ladan var så full att det satt folk ända uppe på takbjälkarna. Hur många lotter som delades ut vid detta första möte är okänt, men år 1909 hade området 241 lotter. Idag är antalet lotter 143 stycken." Klippt från koloniområdets hemsida.
Anna Lindhagen o Anna Åbergsson var eldsjälarna bakom tillkomsten.
Undrar om min mormors far satt där uppe under taket?
Har varit i kontakt med Koloniföreningen för att se om det går att få veta vilken lott som var deras. Ännu har jag inte fått något svar. Men det skulle vara spännande att få veta...att få gå där...
I bildens mitt finns en "häxkula" eller vad de kallas. Och det var extra för mig. Har länge velat ha en sån. Så nu kanske det blir en till minne...

För övrigt är det bara så underbart att vara farmor och det till en nybliven 2-åring.

Ha det gott!

Blommig fredag

Blommande sköna dalar, hem för mitt hjärtas ro! (Z. Topelius "Under rönn och syren")

Rosen Empress Josephine, en Frankfurtros, blommar kort men överdådigt. Doftar inte så mycket men är skön för ögat. Hon har haft det lite svårt i min trädgård, har fått flytta några gånger. Nu verkar hon vilja bli en stamros (sedan resten av grenverket dött;) Och det vore lite spännande. Annars köper jag nog en ny. Blomningen är SÅ vacker.
En annan förtjustning är Hässleklockan Campanula latifolia:



I min trädgård, så torr, blommar den en kort tid, men då sagolikt och i massor. Jag har den också i vitt, men tyvärr ingen bild. Den är nog ett strå vassare. (Undrar varifrån det uttrycket kommer? Svar i Bevingade Ord: eg med strå, hårstrå el höstrå, såsom beteckning för något mycket smått)
Pyramidklockan, Campanula pyramidalis (vill inte vara med på bild) är en annan klockfavorit. Den har blivit ett "måste", trots att jag tycker två-åringar är lite jobbiga. Den frösår sig inte själv verkar det som, inte hos mig i alla fall, inte som Digitalis som fräckt sticker upp där den har lust. Och det är kul, lite anarkistiskt så där.

Så, ha en riktigt skön helg! ( Låter som en uppmaning att så:)). Vi åker, trots att Sonen inte är helt frisk, men strax 18 så han tycker han bestämmer själv, till Stockholm för att fira bröllop och 2-årsdag. Var och en på sitt håll.

Fler bidrag till blommig fredag Här

Frösådd

Äntligen kom fröerna från Konnässörsklubben. Så igår kunde jag så årets perenner som följer nedan i en total oordning. Ibland fattar jag inget alls. Varför lägger sig inte bilderna som jag vill? I alla fall från vänster radvis;) Tovsippa, Anemone Sylvestris, Rosenbockrot, Pimpinella rhodanta (den har jag försökt så i flera år o aldrig lyckats med. Nu ett sista försök), Lychnis gracillima, Daggranunkel, Ranunculus amlexicaulis (?), Purpursporre Linaria purpurea, Lathyrus vernus, Vårärt (fast vit) , Drakmynta Physostegia Lamiaceae (vit, fast nu ångrar jag mig, den på bilden är ju jättefin), Björkklocka, Campanula betulifolia och sist Lavatera cashmeriana, Indisk malva.




























Ja, ja, som sagt något förvirrat, men sådda är de i alla fall. Och ut ska de om några dagar när fröna fått dra i sig lite vatten. Sedan står de under snön tills jag inte kan vänta längre. då får de gro i växthuset. Och tänk om allt lyckas! Jag vet (numera) att Tovsippan skulle ha såtts direkt i somras precis som många andra sippor, men jag hoppas ändå. Tovsippan får stå inne och låtsas sommar o höst några veckor för att sedan bo ute. Tovsippa, Daggranunkel o den indiska malvan är från eget frö. Och är det någon som vet hur jag ska göra med Rosenbockroten? Den vill helt enkelt inte gro. För övrigt växer minipenseerna fint och Lisorna kommer i sina lådor liksom Regnbågslobelian. Det är verkligen en tröst och att räcka finger åt vinter: att så är att tro.
Ha en skön torsdag!

Längtan

Jag längtar hit, till Sörfjärden och sommar, och jag längtar min trädgård



Även om det här är vackert:



Så är det alltför kallt nu och alltför länge kallt.
Men det finns en spricka där ljuset når in.
En tröst för mig och för Sonen som är jättesjuk med massor av feber.
Och vi som ska till Stockholm i helgen. Vi får se hur det går med det.
Väl bekomme! Det här är bland det vackraste jag vet:

Älskansvärd

Aimable Ami, en Gallica-ros som inte vuxit så mycket (mest, tror jag, beroende på rådjurens förkärlek för rosor hos mig). Men hon blommor otroligt mycket, inte så länge, men ljuvligt. Doftar, är frisk, vackra blad, vacker form, men som sagt (ännu) inte så stor. Tycker egentligen mer om de enkla rosorna, men den här är spännande med alla sina tätt packade kronblad. Jättevacker att ta in, betrakta och vandra vilse bland rosbladsvarven.

Men livet är kontraster. så här såg min promenad ut igår:



Det är broarnas by, där jag bor



Och nästan hemma:



Det är en verklig tröst att bo nära öppet vatten. Mobilkameran vill inte riktigt få korn på Strömstaren. Men den lever här tillsammans med sjöfåglar av olika slag. Och vattnet, eftersom det strömmar, fryser aldrig till.
Ha en skön tisdag!

Den vackraste vita

Vad kan vara en bättre ros idag än Iceberg eller som den tidigare hette (tror jag) Scneewitchen.
Den är en z4 men lite svår. Jag bäddar in den i en massa granris med löv innanför. Det är en Floribundaros, men jag klipper den nästan som en rabattros: alltså ganska hårt. Den blommar i oändlighet ända fram och ibland efter frosten. Och doften, frisk, stark och ren, ren som rosens vita färg. Och bladverket - så mörkgrönt, blankt och elegant. Och hittills väldigt frisk. No bugs! Vill säga igen: jag är absolut ingen rosexpert, jag bara älskar dem. För den som vill ha expertråd finns Rosensällskapet En annan sida som är bra för sortval o goda råd är AoTs rossidor

Och idag, idag värmer solen en liten aning. Om jag blundar och flyttar mig kan jag känna skillnad mellan skugga och sol. Det lenar, det ger hopp. Här kommer en annan vit "växt"; Häng- o klängsnö:



God måndag!

Nu får det vara nog!

Så ser min sommarbänk ut. Ha! Sitt där den som kan/vill. Tur att bloggen finns så jag kan få ur mig eländet: Massor av snö - igen! (Helvetet sägs ju vara varmt, så vad är det här?) Körde nyss sonen till bussen. Det var INTE kul. Allt är lika vitt. Luften yr av snöörök. Oplogade vägar som bara är vitare än vitt. Himlen lika vit. Allt! Men jag ÄR hemma nu och klappar på mig. Det är hemskt. Jag hatar det. Jag flyttar! Men sen är det så underbart på sommaren. Den korta! Hade en snubbe här som skulle sälja nåt, han förstod sig inte på oss (han var faktiskt härifrån). Han sa: Vi tycker det är härligt på sommaren och är nöjda med de där tre veckorna!
Och apropå klagan så fortsätter jag: Det där så kallade trädgårdsprogrammet. Jag var förberedd. Jag visste vad jag skulle få se. Men den här gången blev jag mer ledsen än arg. Stackar människor. Att ha en så hysterisk inställning till sin trädgård. För mig är trädgård den plats där jag bara kan vara, där tid inte är viktig och där jag får göra det jag själv tycker om. Läser just nu:



Läkande trädgårdar av Donald Norfolk. Jag fick den av min dotter. En härlig och klok bok, också med många återkopplingar till annan litteratur: Walt Whitman: "Jag tror att ett grässtrå är något så fantastiskt som stjärnornas gesällarbete." Och apropå killen ovan berättar Norfolk om ett försök i ett psykologiskt laboratorium:"...tiden verkar gå långsammare i ett grönmålat rum..."
Så må då tiden rusa i det vita rummet;)

Dagens ros:



Chloris, en Alba-ros. Blommar villigt, men som de flesta albor inte så länge. Den hade lite svårt att komma igång hos mig, men i somras började den äntligen växa. Den kan bli riktigt hög och får hos mig bli en klätterros (om den nu vill det) i pergolan. Blommorna är fantastiska i alla stadier och doften är fräsch och rätt stark.
Nu ska jag koka mig en kopp te. Ha det så bra!

Fåglar, rosor och månadens bild

Idag satt jag på verandan och hörde skatorna sjunga. Eller rättare de försöker: hohokikikischsch, försiktigt och liksom kurrande. Har ni hört det? Och på sommaren sitter de i syrenen alldeles bredvid verandan och liksom "purrar", jobbar på sången.
Och utsikten från sagda veranda får bli Månadens bild:



Lite fusk är det, den är tagen 4 feb när solen sken. Så 4 mars kommer nästa.
Jag hör Talgoxen flöjta härifrån, trots kyla och moln och i det öppna vattnet (fast då tar jag en liten promenad) vid åfallet fiskar Strömstaren, tar en paus och kvittrar förnöjt trots att den står med fötterna i det iskalla vattnet. Så visst, det finns förmildrande omständigheter vad gäller vinter.

Om en roslista tänker jag så här: Jag lägger ut två av mina favvorosor varje dag ett tag framöver (utan inbördes rangordning) och sen så lägger jag dem i kanten till höger. Så idag blir det en fantastisk Rugosa. (Den bild som ligger överst) Den heter Ritausma. Doftar fantastiskt, blommar länge, är frisk och mycket härdig. Den allra mest romantiska av mina rosor men så vansinnigt full av taggar. Undrar om det är Törnrosas ros? Höjd o sånt är ingen idé det har ju så mycket med växtplats, näring o sånt att göra, men det är en buskros.
Jag har en absolut förkärlek för rosor åt det kallrosa/vita hållet.



Alba-rosen Maidens blush är en riktig trotjänare till buskros. Blomvillig, fast inte så länge, tre veckor max. Doftar härligt friskt och ÄR frisk utom ibland, som i somras då även den blev med djur: rosenstritar. Det var mycket sånt här. Kan ha berott på den enormt torra våren och försommaren. Det var två det, av ca 40-talet sorter. Det kommer mera! Ha det bra!

Bror o syster

När nu Margret fick vara med igår så tänkte jag att brorsan (kan man könsbestämma rosor?;))
den underbare Nevadan får ta plats idag.
Mitt "rosande" är inte så gammalt, några år bara. Har väl alltid älskat rosor men inte känt något behov av deras närhet förut (förutom Pimpinellen, Finlands vita ros). Någon sa att det handlar om ålder: med ökad ålder ökar antalet rosor i trädgården. Hm, jaha, i mitt fall, absolut. Men i alla fall, Nevadan var min allra först inköpta ros. Jag minns att jag stod med telefonen i ena handen för att få instruktioner av min Rosspecialist, hur djupt jag skulle gräva, hur bred gropen skulle vara osv. Då visste jag inte riktigt det jag vet nu: Hos mig växer allt väldigt långsamt.



Nevadan har bott hos mig några år nu och börjar ta sig. Jag har en direkt otjänlig jord som måste behandlas på allehanda sätt för att bereda plats för rötter. Dessutom är det fruktansvärt torrt (sydvästsluttning). Men så småningom brukar det mesta ta sig. Och Nevadan är bara helt underbar i allt: doft, färg, form, härdighet och blomvillighet. Första året, då den var pytteliten, räknade jag till över femtio rosor. När den sedan remonterar framåt augusti så kan rosorna ha en svag rosa ton. Mm, sagolikt.



Och nu, i snön så avtecknar sig grenarna i en fin röd ton.
Må gott!

En märklig ros

Rosen är en Rosa moyesii "Margret Hilling". Hon är syster med "Nevada". Jag köpte Margret från Cedergrens -06. Varje år har samma fenomen uppträtt. Och inte nog med att den bär olika färg på kronbladen, den har också både rent vita Nevadalika rosor OCH rent rosa, som är Margrets egentliga färg.




Och jag har verkligen kollat: allt kommer ur samma stam. Inga konstiga rotskott eller så. Märkligt är det.
Det är en lika underbar ros som Nevadan, doftar lika sagolikt och blommar lika mycket och länge. Vid midsommartid börjar festen och varar framtill första riktiga frosten.

Hattar o mössor

Svårt att tro att det är samma blomma ovan o nedan: Echinacea Purpurea, Röd Solhatt.
Men den har bara satt på sig vintermössan som skydd i väntan på behov av just en solhatt.



Och jag väntar också och drömmer med Amedeo Minghi. Italiensk storslagen smörsångare. Och jag gillar smör! Jag tror vi behöver extra fett, extra allt, nu när det är så kallt.
Han får mig att tro på våren och på en massa annat;) Så luta dig tillbaka o lyssna en stund.
Det ska jag göra. "Siamo liberi!"
Ha det så bra!

I snö och kyla

Min trädgård ligger i skugga fram till 11-tiden på vintern.
Men nu lyser den in genom dörren:



Det blir allt en promenad, trots den stränga kylan.
Och nog är det vackert, men väldigt vitt, äggvitevispvitt.