Lite till om Il Giardino di Ninfa

Ninfa, en medeltida ruinstad med en fantastisk och sagolikt underbar omgivning, ligger ca sju mil söder om Rom. Det är för mig den vackraste trädgården på jorden, och härifrån har jag visat bilder förut
Här kommer lite fler att njuta av, tagna i slutet av april förra året:












Ha det så bra! Un forte abbraccio!

En dag i Florens

I morgon ska jag berätta för vår trädgårdsförening här i staden om min resa till Italien föra våren. Tittade igenom alla bilder och såg då att jag aldrig visat något från Florens och Botaniska trädgården där, Giardino dei Semplici. Mest beror det nog på att jag just då bara hade mobilen att tillgå. Men här kommer några bilder på de mest underbara azaleor man kan tänka sig:



Också de fantastiskt blommande Kastanjerna kunde ta andan ur en.







I själva trädgården finns också ett stort orangeri där enorma krukodlade växter förvaras under vintern. Vi var där alldeles i början av säsongen, så mycket hade inte hunnit ut.

Att få vandra runt i den här mycket gamla (sägs vara från mitten av 1500-talet) trädgården var som att befinna sig i stormens öga: Stilla och tyst, mitt i den larmande och underbara staden. Jag längtar!

Och nu när temperaturen känns något mer mänsklig så finns det väl utrymme för en eller annan sann vårkänsla.

Ha det så skönt!

Värme o drömmar

Igår satt jag under äppelträdet och njöt av värmen som blåste upp från söder. Det har förresten varit underbara dagar många i rad, men snart är det slut. Så är det och så måste det vara. Om jag inte bodde i Rom förstås. Då satt jag på min takterass, la mia terrazza,


och skrev insiktsfulla frilansartiklar (Idag om svininfluensan med rubriken "Var inte rädd" "Non ha paura!" för dödligheten är något lägre för den nya influensan än för de gamla, trots allt som skrivs. Så det skulle jag berätta om idag - på italienska - om jag bara kunde) Eller så skrev jag på uppföljaren till min sensationella roman under parasollet, nell ´ombra - i skuggan. Eller så har jag just öppnat en liten butik vid Campo dei Fiori med svenska saker, Roba Svedese och det går så där lagom bra att jag har tid över att strosa runt och bara njuta. Vilket jag faktiskt gör i trädgården fortfarande. Och kanske är det för att mycket är rätt sent i år som det är så njutbart. Det blommar fortfarande både bland rosor och i rabatter - och doftar. Och då finns inget som "slår" den underbara doftliljan:



Med hopp om många sköna dagar var vi än befinner oss: Bone cosa Lei, ha det så bra!



Bacione!

Panzano in Chianti

Panzano ligger mitt i Chiantidistriktet, det berömda, där vinet mognar fantastiskt på de leriga och branta kullarna. Att åka hit från Rom på slingriga och vansinnigt kurviga och på ena sidan stupande vägar är inget för nervklena. Men jag kan trösta med att om man ändå vill så vänjer man sig. Jo, jag gjorde det. Vi tillbringade några dagar här och reste runt. Ett underbart och fascinerande landskap .





Något som var tydligt under hela resan är att människor här och på de andra platser vi besökte odlar det mesta i krukor. Några rabatter såg jag nästan inte till alls. Kanske har det med vattenåtgången att göra. Här blir det ju fruktansvärt hett och torrt och att vattna en kruka är snålare än att vattna en rabatt. Eller? Förresten finns det ju inte alltid jord heller åtminstone inte på bilden ovan.



Den här utsikten från takterassen (och toalettstolen) levde vi med. Inte så dum? I det gula huset låg Konsum/Coop och på sluttningen ner växte oliver och vin:







Säkert sitter folk här, fortfarande mest män?, nu när det blivit lite varmare. Dagstemperaturen låg runt 15 grader med riktigt kalla nätter. Och allt ALLT var/är vackert.
Att få se alla små byar med alla krokiga vägar och de enorma oliv- och vinodlingarna var ett både ögats och kroppens äventyr.

Viva la vita!

Sacro Bosco - Den heliga skogen

Efter underbara dagar i Rom fortsatte vi upp mot Toscana. På vägen stannade vi på en mycket udda plats, Sacro Bosco:




I mitten av 1500-talet skapade, den förmodligen något galne eller i alla fall annorlunde, prinsen Vicino Orsini en symbolisk labyrint, så kallade han det, nedanför byn Bomarzo 10 mil nordost om Rom.



Här börjar labyrinten av 43 jättestatyer i sten.



Möte med Ercole och Caco.
Statyerna är mäktiga och högresta:





Gångarna slingrar sig vackert i tät lövskog.


Tartaruga



Cerere


Orco
I munnen kan och kunde man sitta och pokulera. Det finns bänkar och bord redo för festen.






Echidna

Parken glömdes efter prinsens död och inte förrän 1948 när Salvador Dali återupptäckte den (han måste ha blivit alldeles salig) restaurerades den och öppnades sedan för allmänheten.



På marken, här och var, växte vilda och vackra blommor. Känns igen? Att få se dem blomma i sin egen värld var härligt. Och den världen, Sacro Bosco, var något alldeles enastående. Tänk vilket jobb, vilken vansinnig idé och sedan genomföra den. Hur många mantimmar har gått åt? Det var väl knappast något som bekymrade en prins på 1500-talet. Och jobb gav det ju.

Efter denna annorlunda upplevelse fortsatte vi mot vårt mål: Panzano in Chianti i Toscana.



Om det och om Florens återkommer jag till.
Ha det så skönt!

Vackra Botaniska i Rom

Vill man ha mycket kultur per timme är Rom staden. Allt är nära och allt är vackert. Vi bodde intill Campo dei Fiori som på 1400-talet blev något av Roms centrum. På andra sidan Tibern snett norrut i Trastevere, de gamla arbetarkvarteren, ligger Orto botanico. Att vandra där var en stor skönhetsupplevelse och en riktig överraskning. Hade ingen aning...



... att det växte så höga palmer här. Vi gick omkring alldeles ensamma och bara njöt.





Det fanns massor av planteringar som var i ganska dåligt skick. Men som jag förstod det så har säsongen inte riktigt börjat än. Mycket arbete återstod.



Trädet nedan till höger planterades under drottning Kristinas tid. Här vandrade hon ofta.





På kvällen återvände vi till Trastevere och åt en god middag med gott vin under en svart och mild himmel.



Jag längtar, och kommer alltid att längta tillbaka.

Månadens bild

En tidig majmorgon efter lätt nattligt regn. Lycka är att se att det nu är skillnad mellan månaderna. Februari, mars o april såg ungefär likadana ut. Snö, snö, snö. Och mycket var kvar när vi for iväg till Italien och inget fanns när vi kom hem. Så en resa dit då och då kanske kan förändra klimatet;)

Och snart, snart slår Bergkörsbäret ut. Är faktiskt glad att det blivit lite svalare så att blomningen inte tar slut så fort. Hade det varit som de senaste dagarna hade de slagit ut idag.



Det är ett av träden som syns på "Månadens bild" längst till höger.

Och apropå höger: Det här är vår nattlige skrikhals i Rom. Och hon låg på sina ägg i en kruka till HÖGER , inte till vänster som jag skrev i inlägget "I Blåregnets tid". Så fick jag med det ordet idag också;)



Tänk att få bo här :



Och bilden ovan är verkligen värd att klicka på.

Här nedan bestämde jag mig på stående fot (;) att inrätta mitt pensionärsliv.



Fast jag är rätt nöjd som jag har det nu också. Här finns inga skrikande trutar bara underbara Trädgårdsångare. Och jag är färdig med vårräfsning och städning av alla rabatter och jag har fixat med och gödslat rosorna. Den här tiden, innan alla löv kommer och det gröna blir alltför starkt, är för mig den vackraste på många sätt. Jag tycker om att se stammar och grenar tydligt. Och så vet jag ju att allt det underbara finns framöver.

Ha en bra dag!

Blommig fredag

Vad annat kan någon förvänta sig denna blommiga fredag än Blåregn, Blåregn från Ninfa.
Klicka gärna på bilderna så blir de mer som i verkligheten.



Skulle bara önska att också doften gick att förmedla, så söt utan att vara kvalmig. Kanske en blandning av svag kaprifol med den underbaraste och fräschaste rosdoft.



Alla italienbilder är tagna av min yngste son eller av min dotter.

Ha en underbar fredag som verkar bli en riktig sommardag i hela landet.

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina.

Ninfa - mina drömmars mål

Ninfa är en dramatisk, romantisk, oerhört vacker, trollbinande, magisk och sagolik plats på jorden och mina drömmars mål. Länge, länge har jag önskat mig hit. Och det var minst lika underbart som jag trodde. Faktiskt ännu bättre. Mer intimt och personligt än bilderna kan beskriva. Lite historik:
Ninfa är en medeltida ruinstad och har blivit ödelagd, förstörd och övergiven både av krig och pest ett flertal gånger. Platsen föll i glömska. Inte förrän på 1920-talet påbörjades restaureringen av en hr Gelaio Caetani. Men det är i första hand tack vare Leila Caetani, den sista i familjen, som trädgården blev det den är idag. Det var också hon som öppnade trädgården för allmänheten. Idag förvaltas Ninfa av stiftelsen Caetani.









Jag vet inte något vackrare och jag kommer alltid att längta tillbaka både hit och till Rom.
Och vi hade väl tur i oturen. Säsongen har inte riktigt börjat vilket gjorde att det inte fanns någpn engelsk guide. Den italienske var nog rätt trött (redan) och talade dessutom oerhört fort så vi beslöt att strunta i att försöka förstå och strosade runt ganska mycket själva, trots att det egentligen är förbjudet. Vi såg och upplevde allt i ett stilla duggregn som förstärkte alla färger och dofter.



En sagans plats som jag önskar alla att få se.



Sex mil söder om Rom ligger Paradiset.

Ha det skönt och kanske är det mer begripligt nu varför jag byggde mig en ruin i trädgården;)