Överflöd

Skulle alls inte blogga, men överflödet slog emot mig när jag öppnade dörren i morse.
Nevadan är bara så fantastisk. tyvärr verkar alla blommor blomma samtidigt, men jag vet att hon återkommer då och då och senare med ett nytt flor, då lite mer rosa. Här och nu:





Blir lite ängslig: Allt blommar överallt o samtidigt. 14juli ska jag ha trädgårdsvisning. Stark sol, hög temperatur, vindigt, det driver på liksom. Håll in! Vänta ! Lämna kvar lite till sen! snart måste jag börja vattna. Men nu ska jag njuta! Ha det underbart!

Blommig fredag

Bollmåra, Phnopsis stylosa, ca 30 cm hög, tål rätt mycket torka och vill ha sol. Jag drog upp den från frö förra året och i år blommar den. Så söt, och doftande, i framkanten av rabatten, hänger hon lite ostyrigt. Det gillar jag. En riktigt glad överraskning som rekommenderas. Sägs blomma ända långt in i augusti, men det återstår att se.



Små, ca 3-4 cm runda, rosa bollar, står också fint i vas.



Nu ska jag ta mig en lång och underbar skogspromenad innan det blir för varmt. Sen ska jag minnas att jag sa så: att det snart blir "för varmt".

Sommarkramar i denna ljuva tid.

Fler bidrag till Blommig fredag hos K atarina.

En skön jämförelse och en sensation

Ibland växer det alldeles som det vill både här hemma



Och i Rom:



Så så himla olikt är det inte, inte just nu i alla fall i detta underbara väder.
Klicka gärna på bilden och kolla växten. Det är INTE taklök som man kanske kunde tro;))

Ska alldeles strax gå ut. Ville bara visa min sensationella Valnöt som ju tidigare hade hängen som jag visat och nu blommar i rött:



Tänk om jag kan plocka valnötter till jul!

Hejdå och glad dag!

Nävatid

Det blev, trots alla prognoser, en underbar midsommar. Klart det kunde ha varit bättre väder, men vi fick i alla fall både äta och dansa under en blå himmel. Men ingen kan säga att det var varmt! Och så idag, förstås, när helgen är över strålar både sol och bländar himmel. Det är väl typiskt!



Nu börjar "Nävatiden" här. Den ena efter den andra slår ut. Jag är nog lite av ett Nävafreak. Har ett oräknat antal sorter. Den första som blommar i år är Geranium angulatum, en alldeles underbar lång- och omblommande (om man klipper ner den) sort, som blir rätt hög ca 50 cm. Vet tyvärr inte det svenska namnet, den är köpt i Danmark.



Fler nävabilder lär komma, men nu är det ute som gäller. Ha det så skönt!

2 kärestor

Den första växer så fint var som helst och tål det mesta (utom att katterna gräver upp den, vilket har skett på flera ställen). Det är dockaklejan Aquilegia ecalcarta:



Den blommar tidigt och blommar länge, blir ca 30-40 cm hög med sina spetsliknande blad. Men man måste komma nära för att verkligen uppleva skönheten.





Om dockaklejan har en något nobel färg och framtoning så är den andra mer naiv och söt.
Har önskat mig den länge. Förra året fick jag tag i den på Zetas. Det är pärlemorfjärvan, Mertensia virginica:



Den påminner (igen) om när jag var liten och älskade att plocka gökärt och titta på varje blomma som skiftade i färg från starkt rosa till blått, precis som fjärvan. Den växer helst i skuggan och behöver rätt mycket fukt tycks det. Blommar hyfsat tidigt och blir ca 40 cm hög.

I trädgården är det underbart nu. Allt vatten har gjort det frodigt och friskt. Några rosor har börjat sin blomning: Nevadan, Louise Bugnet och så förstås Finlands vita som snart är helt övertäckt av sina väldoftande blommor. Nu väntar en så ljuvlig tid. Låt det bara gå långsamt!

Och så ska här fejas och fixas och klippas och ansas och lagas mat och bakas för snart kommer alla barn och barnbarn hem. Så vi syns och skrivs efter midsommar. Ha en riktigt underbar helg och måtte solen skina på oss alla, lite i alla fall.

Må så gott!

Puffärmsorgie

De är i tid, för till midsommar ska hovdamerna ha öppnat sina puffärmar och släppt ut de sagans doftande rosorna, Rosa spinosissima plena, Finlands vita ros (tidigare R. pimpinellifolia) som den oftast kallas. Jag bara hoppas att det inte kommer mer regn (igår kom det sammanlagt 47 mm!!!) så att knoppar och de halvutslagna ruttnar bort.



Det stora regnet som föll igår suger min trädgård åt sig. Att i det här läget ha en brant västersluttning är en fördel. Jag riktigt ser hur allt släcker sin törst.
Tack och lov fick jag hjälp av grannen att i lördags såga ner den stora, brutna häggstammen, annars hade nog regnet och den starka blåsten kunnat ställa till det rejält.
Under alla grenar hittade jag igen Lewisiorna:



Lite tilltufsade och lite "ljussugna" men fina, tåliga, snälla och långblommande.



Nu ska jag ut en stund och se vad regnet kan ha ställt till med. Törs knappt tänka på rosenskärorna som jag planterade ut i lördags. Risken finns att de ligger ner. Jodå, de fick stödpinnar, men ingen uppbindning. Tänkte: det kan jag göra imorgon. Men vad var det mamma sa: Skjut inte upp...
Ha det så skönt så länge!

Blommig fredag

I regnet är det här den enda blombild som blev någorlunda. Den goda kameran, sonens, är för tillfället fylld av musikfilmer från hans avslutningskonsert. (Och den var förstås heelt uundeerbaar).

Blå bergvallmo, Meconopsis betonicifolia, tycker jag om den? Konstig fråga kanske, men ibland "smittar" mode och trender så det kan vara svårt att veta vad som är vad, vad är mitt och vad är trendigt.
Jag tycker mycket om vallmo av olika slag, de skira kronbladen, den vackra "kroppshållningen", knopparnas ludna foder och allt det har bergvallmon. Men färgen? Färgen! Svår. För blå, för turkos, för mycket. Svår att kombinera, fast faktiskt är den blå färgen rätt lik den kaukasiska förgätmigejens, Brunnera machrophylla, och då är det rätt fint, men i år har den redan blommat över.
Kanske ska man ha många eller inga alls? Jag har bara en. Som extra i en annars, just nu, helt grön rabatt:



En riktigt skön fredag med lagom med regn (finns sånt?), på rätt tid (helst då under natten) önskar jag er alla, och fler bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina, förstås.

Lika som ...

...bär vore väl fel att säga, men liknar varandra gör de.
Vippramsen, Smilacina racemosa. Doftar underbart och växer till sig i hyfsad takt på lite skuggig plats.



Liknar i blomman den härliga (och giftiga) trolldruvan Actaea spicata. Trivs på samma plats som vippramsen. Blir lika hög, ca 50 cm och rätt omfångsrik. Vacker och ståtlig.



Och så den skira, mycket lägre, och så småningom marktäckande spetsmössan Tiarella cordifolia:



Vippramsens lite stela breda bladverk, trolldruvans yviga mörkgröna o spetsmössans nästan runda rödaktiga blad gör att variationen blir fin. De blommar här hos mig i princip samtidigt. Nu!

Ha det gott!

En kylig morgon

Det är inte ljuset jag längtar efter under vintern, det är värmen. Och värmen längtar jag efter när det blir vår och nu när det är försommar. Trösten i kylan är väl, som någon sa, att all blomning varar längre. Och än står tovsippan Anemone sylvestris, i sitt vackraste flor.





Fin tillsammans med porslinsveronikan, Veronica gentianiodes, som både finns ljust blå och vit.





Och än ser det inte ut som det vore någon värme på gång. Lite regn har min trädgård i alla fall fått. Den värsta torrkatastrofen är överstånden. Och jag undrar om det kan vara torkan som gör att jag har en så stor variationsrikedom (;-)) av angrepp på rosorna. Jag har helt enkelt allt. Torkan i kombination med plötslig stark värme och sedan kyla är kanske bara för mycket för dem. Så om någon undrat var alla kryp gömmer sig så är det hos mig. Dessutom har rosorna inte alls mått lika bra i vinter som förra vintern. Undrar varför. Det har väl varit en hyfsad kallperiod. Inte för mycket och inte för lite. Nej, det är inte lätt att förstå orsak och verkan i trädgården. Jag går min dagliga antikryprunda och hittar alltid något nytt. Undrar vad det blir idag? Försöker att inte stirra mig blind på elände. Försöker se det sköna i allt. Försöker se det stora i det lilla och alla andra filosofiska floskler jag kan hålla mig i medan jag kniper en äcklig liten larv till.

Ha det gott!

PS Igår åt vi nyskördad ruccola ur frön köpta på Campo dei Fiori i Rom. Fantastisk smak!

Blommig fredag

Doften av syren får mig att känna mig ung igen.
The sent of lilacs make me feel young again.
Hemma i Enskede hade vi stora uppstammade syrenträd, kanske beror det på det.
Minns att jag och min bror tände tändstickor under knopparna för att de skulle slå ut fortare.
De vi inte brände sönder (och det minns jag faktiskt som otäckt) öppnade sig, lite i alla fall.



Just nu, i regn och storm, när jag öppnar mot verandan, doftar det starkt och gott.
At this moment, in storm and rain, when I open into the veranda, the sent is strong and lovely.
Alltid något i detta kylslagna, höstaktiga väder, där de förgrodda sommarblommorna ångrar att de fick komma ut. Stackarna! Men nu är växthuset fullt av tomater så det gäller att stå ut. Jag täcker med fiberduk och talar varmt till dem.



Till slut en bild av den överblommade, underbara orkideenarcissen "Thalia".



Ha en skön fredagkväll om inte annat så med Trädgårdsfredag och ett glas gott, med eller utan Myskmadra (se Rubens blogg).

Fler bidrag till blommig fredag hos Katarina

Månadens bild

Att bara jämföra en och två månader tillbaka ger ett riktigt glädjerus.
De med svaga nerver och ännu inte tillräckligt starkt utvecklat sommarförsvar varnas för att scrolla ner för långt.
4 maj:



4 april:



Fascinerande med årstidsväxlingarna om bara det kalla och färglösa inte varade så länge. Men nu är nu och det är underbart. Det har till och med regnat, men som vanligt alldeles för lite. Hittills i natt bara 6 mm och det är egentligen "en spott i havet";). Hoppas på mer under dagen.

Ha det så skönt. Imorrn är det fredag!

Nära och längre bort

Vilken underbar helg. Så varmt, så doftrikt och fortfarande fräscht. Suttit i skuggan och läst och njutit.
Den underbart vackra och doftande rosenpionen, Paeonia veichtii blommar för fullt och fyller trädgården med färg och doft. Jag har den på olika ställen. I skuggan blir den inte lika stor men blommar desto längre.










Och så den fantastiska, men tyvärr doftlösa Paeonia japonica, sådd från vildinsamlade frön på plats i Japan:







Men jag ser att det redan börjar gulna i gräset på sina ställen. Fast det ser jag med vidseendet. Vill liksom inte fästa blicken på det, inte registrera det, inte än. Det ser ut att vara långt till regn och här är det vanligt med supertorra maj, fast det borde var mycket regn då, ju, egentligen.

Ha det så skönt så länge värmen vara - och sen också förstås.