måndag 31 augusti 2009

Punkigt



Denna märkliga skapelse! Monarda didyma, temyntan. När jag såg den första gången blev jag alldeles till mig, full i skratt. Tänk att något kunde se ut så utan att vara "fel". Sedan dess har jag älskat denna vilde som är lite svår hos mig, får lätt mjöldagg och myrorna tycks älska rötterna. Vilket ju egentligen betyder att de står alldeles för torrt. Och många försvann i vintras. För kallt? För nångting! Men som tack för trädgårdsvisningen jag hade fick jag några nya. Så nu kan jag vandra runt bland rabatterna och le. Och jag ska samla in frön och föröka dem så jag alltid har nya på lut.





Ha en skön måndag! Minst!

fredag 28 augusti 2009

Blommig fredag






I mitt lilla lusthus bor några av mina pelargoner. Och ibland jag. Ensam eller i sällskap. För "huset" är tänkt för gott vin eller kaffe och en god bok. Eller bara en stunds avskildhet. Men regnar det är platsen felvald. Det droppar från springor och okittade glas. Jag tillverkade det för sisådär en 16 år sedan av överblivet material, så ändå kan man säga att det har hållit bra. Men nu måste något göras före vintern.



Längst fram Jakobsdal och bakom Blue Wonder.



Och så Mårbacka förstås.

Ha en skön helg, den sista i en sommarmånad på ett tag.

PS Bilen klarade sig. Duktigt för att vara 24 år. Tack för all uppmuntran!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

onsdag 26 augusti 2009

Ingen ovanlighet



Nej, rätt vanlig numera, men för inte så länge sedan var den nästan en sensation, Afrikas blå lilja, Agapantus praecox. Jag fick min för bara några år sedan av goda vänner.



Första året kom ingenting, andra året två stänglar och i år, fast väldigt sent, fem underbara blommor. Den blå färgen, som inte på bild blir riktigt som den är i verkligheten, är bland de allra vackraste tycker jag. Och i år har blommorna stått fräscha väldigt länge.



Ha en härligt onsdag. Själv ska jag (bland annat) besiktiga bilen. Alltid lika nervpåfrestande. I alla fall när man har en så gammal bil som jag. Inte riktigt som i förra inlägget men väl över 20 år.

måndag 24 augusti 2009

Sällsyntheter i skogen



Det är sällan man ser dem nuförtiden. Ett tag var det ju "prispengar" på dem. Så därför blev jag överraskad och faktiskt lite glad när jag såg dem där i skogen.









Det växer ju till och med lavar på dem:



En dag kommer de bara att vara stora underliga moss- och lavklädda former som i den gamla Hitchcock-filmen. Och precis så fuktigt som var den filmens förutsättning är det efter lördagens 50 mm regn och gårdagens fantastiska sol med stigande fuktångor. Men på rullande stenar växer ingen mossa/lav så nu tar jag en promenad!

fredag 21 augusti 2009

Blommig fredag



Läkemalvan, Althea officinalis, heter på engelska Marchmallow, alltså kärrmalva. Malvans rot har bland annat använts till framställning av just marshmallows. Fast om det fortfarande är så vet jag inte. Säkert är det numera något syntetiskt som används. Det är en över två meter hög, stadig och gråbladig växt med massor av vackra malvablommor i bladvecken. Den har, hos mig, tagit några år på sig (och några flyttar) innan den blivit stor och vacker. Förmodligen borde den, om man ska tolka namnet, stå mycket mer fuktigt än den gör hos mig.



En annan högbent läkeväxt i min trädgård är läkesilveraxet, Cimicifuga racemosa som sägs ha östrogenliknande effekt och kan användas mot huvudvärk och depression.
Jag föredrar det här silveraxet som har gröna blad. Jag vet att många älskar den med mörka med nästan svart blad och stjälkar men i min trädgård passar den här bäst. Och den doftar skönt.



Ha en riktigt härlig helg med massor av sommar kvar i luften.
Fler bidrag till blommig fredag hos Katarina

onsdag 19 augusti 2009

Doftlös fröjd



Så här strax innan den riktiga sommaren är slut (framkallar rätt mycket ångest att ens skriva så, för att inte tala om att tänka då) är rosenvialen, Lathyrus latifolius, så somrigt lätt och motsvarar ett ord som sällan används: förtjusande.



Den klär in min smultronschersmin och uppför sig allmänt rätt oregerligt och behöver mycket stöd för att inte helt förvilda rabatten. Det har den inte fått i år och har därför lindat sig in i det mesta, men fin är den och blommar länge om man plockar bort det vissna, precis som på luktärterna.

Ha det gott!

måndag 17 augusti 2009

Olika nyanser av svart



Blomsvart är svårt. Och inte har jag mycket av den sorten heller. Något finns ändå i min trädgård:
Aklejan Black Barlow, ovan, drar lite åt det brunröda hållet. Tillsammans med Paradisbusken blir det en fin effekt. Men svart? Knappast.



Min klockklematis som har ett så krångligt namn, en underlig bokstavskombination som jag aldrig kan lära mig, är faktiskt näst intill kolsvart i knoppstadiet och i motljus, men sedan...



...är den absolut mörkblå.

Den så kallade svarta vallmon är mycket mörk men mer röd än svart.



Nej, det här inlägget blev inte skönt för ögat. Jag tror att det mörka, det så kallade svarta, ska tas i små doser. Jag ger er min vita opievallmo som motvikt:



Nu går jag ut i ljuset! Ha det så gott!

fredag 14 augusti 2009

Blommig fredag



Käraste malvor! Det finns inte många blomster i min trädgård som är så tåliga, så friska, så långlivade, så längeblommande som malvorna. Dessutom är de vackra, spännande i form och färg och lätta att kombinera med andra. Det enda de egentligen saknar är doft. Här kommer en liten kavalkad av beståndet just nu:



Balkanmalvan, Kitaibelia vitifolia som blir en stor och hög buske på några år.



Gråmalvan Lavatera Malvaceae thuringiaea, en malva som sägs vara utrotningshotad och väl värd sin plats i rabatten. Den blir också stor och rätt omfångsrik och har vackra lite gråludna blad.





Klotmalvan, Sphaeralcea munroarna, rätt lik rosenmalvan, men lägre och kompaktare och lite starkare i färg.



Och så den indiska malvan som jag visat förut



Till sist den ståtliga rosenmalvan, Malva alcea fastigiata som blir drygt två meter, beter sig lite rangligt men vajar vackert i sommarvinden.
Det enda som bekymrar mig är namnen: alla är de malvor på svenska men på latin har de olika familjenamn. Det gör ju inget, de är lika vackra ändå, men namnen sprider en anings förvirring. Strunt i det, jag njuter av sensommarens vackra malvabestånd vad de än heter. Ha en härlig fredag med helg!

Fler blommiga fredagar hos Katarina

fredag 7 augusti 2009

Blommig fredag



Just nu blommar det vita franska kungsljuset, Verbascum chaixii. Ståtlig sticker den upp spirorna i rabatten och bladen, ja bladen, är nog bland de största man kan få se i en vanlig blomsterrabatt: som stora paddor.



Tillsammans med bland annat stjärnflocka (Linnés döttrar) Astrantia major, den mörkröda blir det en vacker sensommarfägring. Jo, jag vet att det inte är riktigt samma vinröda färg inuti kungsljuset som på stjärnflockan, men på lite håll duger det åt mig och mina ögon.



Förresten är allt vackert idag när jag fått mitt andra barnbarn, en liten flicka. så nu är jag dubbelfarmor.

fler bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina

onsdag 5 augusti 2009

Månadens bild 4 augusti o krukodlat



Igår var det ja! Bilden är tagen då i alla fall. Tror jag har något slags motstånd nu när året går åt fel håll så att säga. Månadsbilderna kommer - i mina ögon - inte att bli vackrare precis, men tänker att det ändå, på något sätt, kan vara spännande att fullfölja året. Den som vill jämföra kan gå ut i kanten och ner till etiketter.

En kruka med salvia, som syns i bild, har glatt halva sommaren medan den vita jag sådde kom fint men var inte så glädjande (vill inte vara med på bild) däremot har det vita doftnattljuset, Oenothera pallida, varit och är helt underbart, både blomma och doft:







En annan krukuteväxt är känguruäpplet, Solanum laciniatum. Den övervintrar i min källare. I tre år lever varje planta och den tredje vintern tar jag frön från de orangefärgade, päronformade frukterna och så börjar det om. Den blir som ett litet träd, dryga två meter och grenar sig vackert och får massor av himmelsblå blommor. Blommar gör den hela sommaren. En riktigt trogen växt, släkt med potatisen och därmed lika giftiga frukter.

Ha det bra!

måndag 3 augusti 2009

Vid vägkanten



Det är det här som är allra mest sommar för mig: promenaderna längs byvägarna och in i skogen.



Och att plocka blommor i dikeskanten, som i år är frodigare än någonsin.





Och kirskålen är både vacker i diket och i vas, men kanske inte i trädgården då ;).







Så nu tar jag mig en promenad! Ha det riktigt sommarskönt!