Ostkrok - usar

Jodå, när man tar med sig en 18-åring ut i trädgården för att se naturens under så kan det bli bokstavligen tokigt. Ville visa sonen de underbara höstkrokusarna som trotsar allt. Här blommar de för första gången från lökar jag satte för två år sedan. Lycklig blev jag när jag såg vad det var som riktigt lyste ljust lila i rabatten. Och visst ville han se - och sa när jag namngav dem:
- Va, ostkrok-usar!?
Så det lär de väl få fortsätta att heta, de vackra, skira och så tåliga.





De växer tillsammans med en minivariant av vitlysing (har tappat det latinska namnet):



Den blir bara ca 20 cm hög och blommar nu. Så än finns det fägring. Må så gott i höststormen!

Tre till

Trogna, långblommande, vackra, friska, tåliga...kan det bli bättre. Här är tre nävor till:
Ovan Geranium oxonianum Claridge druce, blommar hela säsongen, blir uppåt 70 cm, lite vinglig.



Geranium versicolor, blommar hela sommaren, blir ca 40 cm hög



Geranium nodosum, ca 30, oftast högre, tycker om skugga, blommar också hela sommaren.

I år ska jag försöka kolla hur mycket frost de tål innan de går i ide. Än inget av den sorten, men bara 1,5 grader i morse. Det är skillnad det mot lördagens sommarväder: 20 grader och helt fantastiskt.

Ha en god början på veckan.

Blommig fredag

I morse vaknade jag av Trädgårdsångaren - som om det vore vår. Kanske ett slags avsked eller ett lockrop: Följ med söderöver. Det var bara så underbart! Och så sorgligt! Men tittar jag väldigt nära på det som fortfarande blommar går det att låtsas att det ännu en stund är sommar:



Som till exempel ovan, den näst intill evighetsblommande nävan Geranium oxonianum AT Johnsson. Oxonianum-gruppen är en ständigblommande "gren" av geraniesläktet. Massor av underbara och välformade blommor i olika rosa nyanser.

En annan rosa skönhet är förstås höstanemonen, Anemone hupehensis.







En tröst för mig denna mörka senseptembermorgon är att min dotter snart landar efter ett äventyr i New York. Och där fanns sommaren kvar.

Ha en riktigt skön helg som lär bli alldeles sommarlik (väldigt mycket tjat om sommaren idag), så det handlar om att totalnjuta! Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Hösttröst

Fortfarande blommar många nävor och det rikligt dessutom.
G. sanguineum, "Tiny Monster" är underbar. Brer ut sig, hänger och klänger i allt runtomkring.
Det är alltså en blodnäva men bildar inte en tuva utan sträcker ut sig bland grannarna.





Tycker nog att skuggbilden är den som gör färgen mest rättvisa. Det lilla monstret blommar hela långa sommaren.

En annan senblommare är G. wlassovianum. Den kommer från Sibirien, Mongoliet och Kina. Vårbladen är alldeles röda för att sedan övergå i mörkgrönt.



Den brer också ut sig, men kan säkerligen stödjas bättre än vad jag gör och därmed växa mer på höjden. Bladverket blir vackert höstfärgat vid den här tiden.

Många fler blommar. Jag återkommer.

Ha det gott!

Valnötens farväl

Så knäpper Valnöten av sina blad. Jag kan höra varje enskilt löv lossna från grenarna. Och det går fort. I morrn finns nog inte många löv kvar. Under själva akten lyser den som en extra sol.
Valnöten är först ut. Egentligen ett konstigt sätt, sett så här utifrån, att göra sig av med det som tycks skydda. (ja, ja, ja jag vet hur och varför!) Jag klär i stället på mig extra fast jag vet att man ska "frysa in hösten och svettas in våren". Så det är väl "frysa in" de gör. Faktiskt. Träden alltså. Så olika är vi trädet och jag. Och så långt det är kvar till de nya bladen fast jag kan se knopparna. Lite tröst är allt det goda. Här just bara äpplen och tomater på verandan.




De sorter jag gillar bäst: Gardeners delight och den gulsöta Sungold.



Ha det gott en måndag som den här.

Och tack för hjälpen igår, kära bloggare!

Hjälp! Vad är detta!

Många av mina rosor är i nöd. Jag behöver hjälp för att fastställa orsaken. Det verkar vara minst två sjukdomar/angrepp. Det ena ser ut så här och har drabbat många av mina rosor, rosor av olika slag:


angreppen blev värre o värre under sensommaren och under en granskning upptäckte jag små, små ca 1 cm långa tunnagulaktiga larver som satt på ovansidan (!) av bladen. Till slut såg bladen ut som tunna flor, men föll inte av. De flesta av rosorna växte ju förstås inget mer. Vad är det? Vad ska jag göra?

Den andra skadan finns bara på någon enstaka ros. speciellt på Duc de Guiche som jag fick som rotskott i våras. Den har vuxit enormt fint men på de understa "bladvarven" ser det ut så här:



Det sprider sig långsamt uppåt och börjar som små ljusbrunaktiga fläckar. Här har jag inte upptäckt några djur alls. Vad är de? Vad ska jag göra?

I övrigt kan sägas att jag har haft rätt mycket angrepp av de där små äckliga stritarna.

Slutar med en frisk ros fotad igår:



Hoppas på råd från kloka bloggare! Ha det gott!

Blommig fredag

Varenda dag är en överraskning: Ingen frost i natt heller. Jag fasar för, och det är lika svårt varje år, att se allt det här vackra försvinna. Men ännu en stund finns till och med nyheter:
Den allra sista att blomma, att slå ut, i min trädgård är sköldpaddsörten Chelone obliqua.



Den finns som vit variant också. Det får nog bli en sådan till nästa år. Det kanske inte är världens vackraste blomma, men lustig, stadig och frisk, en senblommande tröst.

Också stockrosorna blommar:



Och Blanc double de Coubert har slagit ut och doftar helt underbart.





Så än finns glädje kvar.
Ha en skön helg som tycks bli riktigt varm och fin. Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Sena dofter

Söt och överväldigande, sån är Casablancans doft. Skiljer sig från höstens alla lite syrliga doftrester. Ståtlig står hon med sina klockor i skuggan under äppelträdet och matchar Trolldruvans vita bär.



En gammal sort av vita Flox med en lite kryddig doft klarar sig helt utan mjöldagg, blommar senare än andra och står sig längre.



Sån är hösten just nu med kallare nätter (än ingen frost) och solvarma dagar med strax under 20 grader. Ingen äckligt "hög och klar luft" än. Inga röda kinder!

Ha det gott en sensommaronsdag och vidare!

Sköna blad

Hela säsongen har bronsrodgersians blad vackra färgskiftningar, i alla fall hos mig. Nu framåt höstkanten lite extra acccentuerat. Den har fått sitt namn efter sjöofficeren John Rodgers. Han förde befäl över en amerikansk expedition till den japanska ön Hokkaido 1858. Det var där han fann den växt som fick namnet Rodgersia podophylla.



Vippvallmon, Macleaya cordata, har fantastiska blad som står sig vackert hela sommaren ända fram till frost. Blommorna som ses till vänster i bild är oansenliga får man väl säga, inte speciellt vackra, men skämmer heller inte. Ibland kan de gnistra lite guldaktigt i solen. Växten sprider sig lätt, om den står där den trivs. Just det kan vara lite kinkigt. Hos mig finns bara en plats, och där får den gärna härja fritt. Där är det varmt, skyddat och rätt torrt. Kanske är den lite zonkänslig?

Ha en skön dag!

Blommig fredag

Betty Corning heter hon. Och jag trodde hon hade försvunnit i vinter, min förra året inköpta klematis. Satte istället luktärter och lät dem växa på hennes plats. I högsommarvärmen plockade jag sedan de väldoftande och fann till min glädje att mitt bland alla luktärter växte hon, Betty Corning, i alla fall. Hon är fin med sina ljust lila, lavendelblå klockor. Och det sas att hon skulle dofta, men det gör hon inte. Vacker är hon likafullt och välkommen tillbaka.

Ha en riktigt skön sensommarhelg!

Fler Blommiga fredagar hos Katarina

PS Min röda alpklematis (som jag glömt namnet på) blommar om!!!

Blomfrukt

Det stormar. Hela natten har vinden blåst in i mitt sovrum! Härligt! Och det är dessutom varmt.
Ute mognar allt - äntligen. För det har varit ett märkligt trädgårdsår. Både tidigt och sent. Och aldrig har jag varit med om att det bara kommit en (1) enda honblomma på varje squashplanta. Märkligt! Men sidenpionens frukter (eller frön?) är desto fler:



Det är bara de svarta som gror till, förhoppningsvis, vackra sidenpioner. Jag samlar dem och sår dem i krukor som får stå inne i tre månader. Lagom till advent åker de ut i kylan. Första året syns inget, då växer en liten rot ut. Andra året kommer små blad. Och sedan...dröjer det länge innan de blommar.
Men spännande är det! Och vackra blir de.

I skuggan under äppelträdet lyser Trolldruvans vita frukter, giftiga men vackra:






Ha en skön sensommardag!

Rosblom

Tänk att det fortfarande blommar - också bland rosorna. Ingen kyla, ingen frost och trots allt regn så fortsätter fägringen. Kunde inte låta bli en liten kavalkad:


Jacqueline de Pré

Martin Frobischer

Rosa rugosa

Rosa Spaldingi

Iceberg med röda regndroppsfläckar

Rosa rugosa Schneezwerg

Rosa rugosa Schneekoppe

Jens Munk

Louise Bugnet

Nevada

Dessutom blommar Bonican och det knoppas fint på Morden blush och Blanc double de Coubert, världens vitaste ros och säkert fler som jag ännu inte upptäckt. Det känns liksom inte som höst än. Nejdå! Det är ännu så länge sensommar. Och idag ser det ut att bli fantastiskt. Ha det gott!

Blommig fredag med månadens bild

Succisella petteri heter den lite märkliga och aning väddlika växten. Har inte hittat något svenskt namn på den. Drog upp den från Konnässörsfrön förra året och i år blommar den.



Blommar rätt sent och växer lite svagt och spretigt men är väldigt söt. Fin färg. Lustigt med ljus lila botten och rosaktiga ståndare? pistiller?Och doftar en aning. Vill stå torrt och soligt.



Och så var det ju tur att jag tog "Månadens bild" igår för idag hänger Nevadans underbara blommor som äckliga gulvita trasor efter det nattlånga regnandet (31mm).



Och det ovan lär väl vara den sista sommaraktiga Månadens bild. Fortsättningen blir inte rolig!
Tänk om jag bara kunde acceptera det oundvikliga, men så är det inte!


Fler bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina

Ha en riktigt härlig helg och mer regn behövs INTE!