Hemmavid

Följ med på en liten promenad utefter bäcken. Först går vi över täkterna,



förbi korna



och in i skogen.



Här flyter lekfullt vatten nerför berget.





Bäcken fryser aldrig hur kallt det än blir. Här kan jag stanna, blunda och lyssna och tro på en evig sommar.



Hör du hur det porlar?



När vi kommer tillbaka äter vi något gott och prata lite trädgård. Blir det bra så?

Man tager vad skogen haver...

...för att travestera Cajsa/Christina Warg.

(Uttrycket "man tager vad man haver" är en myt som uppkommit i en skämtvers tillägnad Christina. Istället skrev Christina "som man behagar", "om så behagas" eller "om så havas kan".)



Skylten köpte jag i Italien (var annars?)Här finns fler varningar för katten.

Sköt om er så gott det går den här mörka måndagen. Själv ska jag drömma lite om det milda och ljusa klimatet någon annanstans.

Blommig fredag

Den allra sista blomman för i år, eller faktiskt blommande buske, är höstastern jag inte har något namn på. Fick den av min dåvarande svärmor för snart trettio år sedan och den har flyttat med mig.



Den kan blomma långt in i december om kylan inte blir alltför tuff. Det är en glädje att varje dag se den vid entrén. Den gör livet lite ljusare, för nu är det mörkt och värre blir det. Ser fram mot advent och alla ljus.

Ha en skön helg med hög mysfaktor i rusket och fler sköna bidrag till Blommig fredag hos Katarina

PS Har haft problem med bloggen, kunde inte logga in alls i morse. Nu verkar det bättre, men instabilt och konstigt. Så ifall jag försvinner så vet ni...Ha det gott!

Hemmavid - Fagervik

På den södra sidan av den djupa, kalla o klara Dellensjön (den södra av de två Dellensjöarna) ligger den lilla byn Fagervik. Inte mer än så där tio familjer bor här. Och det är vackert, riktigt fagert.



I byarna häromkring finns ofta ett övergivet gammalt torp. Vem bodde här? Vad hände?




Det går att klicka på bilden för att se detaljer.



Landskapet runt är "milt" med mycket vatten och böljande berg.



Motljus över sjön.

Och allt detta bara en kort promenad bort. Hälsingland är vackert! Ha det gott!

Sista liveblommorna

Några flox och en överlevande näva i den sena, sneda gårdagssolen. Och idag regnar de bort. Ett tungt, mörkt höstregn faller över by och trädgård. En dag att baka kanelbullar på.
Ha det gott!

Blommig fredag

I gårdagens solsken, efter en natt med sex minusgrader, reste de fina små minipenseerna sig ur sin frostchock. Jag kanske verkar tjatig, men de är mina absoluta favoriter. De bara finns där från tidig vår till sen höst. Anspråkslösa och tåliga. Och söta.



Blommar hela sommaren och alltjämt gör också en liten och i princip ogräsaktig näva: Geranium pyrenaicum. Den srider sig bokstavligen med vindens hastighet. Söt - men jobbig.

Ha en skön helg, kanske mest inne, för vädret tycks vara ohemult runt om oss, ända ner i Centraleuropa. Må så gott med fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Björnfara över

Enligt Naturhistoriska riksmuseet var det en älg, något lös i magen som de tydligen brukar vara på hösten, som vistats i min skog. Och tack Marit/Thorins trädgårdar för tipset om deras frågesida.

Några håller ut

Den allra tappraste, i år i alla fall, är den söta hornviolen, Viola cornuta. Hos mig finns den i både blått o vitt och verkar tåla ner mot fyra minus upprepade gånger, som i natt till exempel.



Något riktigt svar på spillningsfrågan i förra inlägget har jag inte fått, men allt tyder på att det är Björnen som varit framme. Inte lika kul att tänka sig att gå upp på berget och hämta gran- o tallris längre. Kanske får jag lov att vänta tills de gått o lagt sig senare i oktober. Men jag läste och fann följande: Stora hanbjörnar lägger sig ibland ner under en tät gran, på ett risbo den själv byggt, och låter sig snöas över, så jag får väl hoppas på en honbjörn, vill inte gärna snubbla över en sovande hanne, ha det gott!



Bilden lånad från Jämtlands läns länsstyrelsens sida om naturvård. Men så skulle ett möte kunna se ut. Jag och Björnen.

Hemmavid - djur o natur

Tänkte att jag då och då skulle visa lite av de omgivningar jag lever och promenerar i.



Framför en inte alltför gammal, men övergiven, jordkällare såg jag det vackraste avloppsbrunnslock jag någonsin sett. Jag älskar mossa. Tänk att naturen bara väntar på, och inte så länge heller, att ta igen och täcka över allt vi så att säga ställer till med.

Och häromdagen mötte jag (inte Lassie) den här och en brorsa eller syrra till:



Vi pratade en stund och det var tydligen intressant för han/hon kom allt närmare:
(Tyvärr hade jag bara mobilen med mig)



Så har jag en fråga till er som jag hoppas någon kan hjälpa mig med:
Vem har lagt det här i min skog alldeles ovanför mitt hus?



Jag hade ingenting i fickorna att lägga dit som storleksjämförelse, men ett björklöv vet väl alla ungefär hur stort det är. Jag är nämligen RÄDD för att det bara kan vara björn som gjort det här, men inte alldeles nyss utan antagligen i somras, eller så, för inga bär syns i avföringen och det brukar de väl äta så här års. Vad tror ni?

Så kan en dag vid bergets fot se ut. Ha det gott!

Blommig fredag

Om jag kisar lite, inte tittar så noga och dessutom lägger mig på marken (lite blött o kallt nu) så skulle det här kunna vara blåregn. Eller? Men det är en senblommande veronica av något slag, skulle kunna vara en variant av kransveronica.

Gick en vända i hyfsat varm höstsol i trädgården igår. Lite finns som fortfarande blommar. Här är något:



Liten pärlemorfjärva, Mertensia (virginica) (måste heta något annat eller mer för det här är alltså den lilla varianten) som står i kruka tillsammans med klematisen Gazelle.



Min röda alpklematis, så gammal så jag glömt namnet.



Och så den märkliga klematisen Rouguchi tätt omsluten av en fröställning. Och den blommar för fullt med massor av knoppar.



Eftersom Katarina, som gör de här fredagarna till en riktig blomsterfest världen över, frågade efter favoriter: Rosen Iceberg, den underbara, som bara blommar o blommar så länge det inte är alltför kallt.

Ha en riktigt skön helg med massor av värmande höstsol. Fler härliga bidrag till Blommig fredag finns förstås hos Katarina

Månadens bild 4 oktober

Glömde liksom...fotot är i alla fall från den "äkta" dagen.
Om någon vill jämföra så går det bra här

Och nog är det höst alltid.

Här några närbilder på fågelbadet med glaskulan. Inbäddade i den tunna isen ligger de sista av valnötsträdets blad.





Ha en bra onsdag den här ovanligt stormiga hösten.

Maackia amurensis

Min trädgårds minsta träd, dessutom det mest långsamväxande - men så fint! Får jag presentera: Maackia amurensis:



Svårt att fota just där det står. Svårt att göra det lilla trädet rättvisa.

Maackian har fått sitt namn dels efter mannen som "hittade" det och efter floden Amur där den har sitt ursprung, Amurfloden som bildar gräns mellan Ryssland och Kina.

Det allra vackraste med trädet är nog vårutspringet:







Som silversammet.



Sent på sommaren, i år långt in i august,i blommar trädet med svag doft. En doft som påminner om en mycket dyrbar parfym.



Som synes är det en slags ärtväxt. Men påminner också om en förädlad rönn.

Tyvärr verkar mitt träd ha en mycket långsam stamtillväxt och har behövt stöd i alla de fyra år den bott hos mig. I år måste jag till och med göra om stöden för den sista stormen tog hårt. Nu står den vingligt och osäkert inför nästa höststorm. Trädet får ingen speciell höstfärg, men bladen sitter kvar länge.

En del hävdar att trädet blir max fem meter, andra har sett Maackior (ev. Botaniska i Götreborg) på över tjugo meter. I vart fall är den mycket härdig, går ("går", märkligt uttryck) ända upp till zon 6 och höjden lär väl stå i proportion till zonen.

Ha det gott en kylig måndag som denna.

Blommig fredag

Visst kan det vara vackert med förfall, med åldrande, som Katarina föreslår som tema för veckans blommiga fredag. Sköna fröställningar av klematis till exempel, men ändå...jag bär ut och in de växter som jag har svårt att skiljas från nu när kylan kommit. Som hängpelargonen "Imperial butterfly", som växer fult men blommar vackert.

Tillsammans med minipenseerna, som blommar länge än om det inte blir alltför kallt, ser det nästan ut som sommar.



Men i buskarna gömmer sig höstens märkvärdigheter:



Körsbärsbenvedens hängen är bara helt enastående. Något att glädja en höstmoståndare med.

Ha det gott, ha en riktigt skön helg och fler härliga bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina

En sorgedag

Det mörknar och det kallnar. Allt har frusit inatt. Men egentligen borde väl dagen användas till en stor tacksamhet över allt som sommaren har gett. Faktiskt. Utan att bli patetiskt eller så. Det HAR varit en fin sommar. Lagom med regn och lagom med värme.

Men varför i hela friden väntar jag tills isen lagt sig på dammen (som inatt då) med att ta upp pumpen? Och varför gick jag inte ut i natten, innan frosten kom, och plockade av alla sommarblommor? Det verkar som om jag inte tror på kylan, inte på riktigt.

Så nu handlar det om att komma ikapp: ta upp pumpen, riva loss frostblommmorna och blada av fuchsiorna, de vackra. Här två av dem:





Har ingen aning om vad de heter. De har följt mig länge och den röda har hunnit bli ett maffigt litet träd. Men nu, som sagt, åker de in i källaren för vintern. Och jag vet att redan i januari börjar de små gröna bladen dyka upp. Dit är det ju faktiskt bara tre månader. Och då ska jag så penseer igen. Ha det gott! Trots allt!