Slutet på historien

Kära bloggvänner som jag inte "pratat" med på mycket länge. Tänkte berätta att jag alldeles snart flyttar söderut: till den lilla byn Borrby på Österlen. Där, i södern, fann jag mitt nya lilla gatuhus (under reparation som syns på bilden) med en ingentingträdgård (än så länge;)). Jag fick ett underbart nytt trädgårdsjobb på Apotekarns i Simrishamn och en ny och varm kärlek. Så fint kan livet bli. Fast det var fint förut också. Och att gå ifrån trädgård och hus är svårt. Så svårt. Det är en blandning av glädje över det nya och sorg över att lämna det gamla. Den trädgård som betytt så mycket för mig. Jo, jo, visst har jag grävt (fint och försiktigt) och delat plant och några rosor, men ändå. Så mycket av så många år blir kvar här uppe. Men kanske att de som köpt mitt hus kan glädjas till våren. Det hoppas jag. Och kanske att jag öppnar en ny blogg, en som handlar om äventyret med att göra en liten trädgård på Österlen. Då hör jag av mig. Ha det gott alla och hoppas vi ses eller skrivs.

Underbart x två

Den första blomman på min rosa trädpion har slagit ut och hunnit vissna, men bilden består:



Jag köpte den från Guldsmedsgården för några år sedan. Då var den en liten och obetydlig plutt. Idag är den en ordentlig buske och blomman var stor som en tallrik och sagolikt vacker.



Något annat näst intill sagolikt är det här:



Månne det blir valnötter till jul? Vem vet?

Ha det gott, kära bloggare, i den sköna sommaren. Tätare tillfällen att blogga blir det kanske framåt hösten.

Puh!

Pust! Nu är studenten med släktträff över och efterarbetet, det där med städning och matrester och allt annat också förbi. Nu verkar allt som vanligt. Fast inte riktigt: jag har inte längre något skolbarn. "Kandidaten" är flygfärdig och det med bravur. (Stolt mamma;)) Och i trädgården verkar allt vara ungefär som det brukar, trots vinterns härjningar. Ja, utom att alla klätterrosor får börja om från noll och att pergolan mer ser ut som en ruin än ruinen.



Har inte klarat av att göra något när klematisarna väller ut sina blommor över halvdöda rosor. Det får vara en stund till.

Men just där hittade jag något märkligt, det som syns överst på blogginlägget. Något alldeles enastående.



Det är en hemmafrösådd (inte av mig men av en god vän) svavelpion. Japp! Jag har två. Den ena blev mörkt röd och den andra som ovan. Och jag tycker den är helt underbar. Har hört att om man frösår svavelpioner så blir det alltid något annorlunda och överraskande. Kära bloggare, som jag saknat i allt jäkt, har ni hört detsamma? Nu ska jag njuta av att gå runt och se hur ni har det. Må så gott!

Så skönt

Vilken vecka det har varit, sol och värme och lite regn och massor, massor av blom.

Undrar om det blir mycket nötter på min manchuriska valnöt i år? Förra året ramlade det som skulle bli nötter av (vad det nu heter, nötämne?). Då var de bara två stycken. I år är det hur mycket som helst:



Och under det äldsta äppelträdet blommar de vackraste vårblommarna, trots vinterns urglesade krona:


(Den här bilden går att klicka upp ordentligt)

Här står Lunddockan Glaucidum palmatum, ljust lila till vänster, och bredvid den till höger Trillium och strax bakom vippramsen, den väldoftande, Smilacina racemosa. Jätteramsen, Polygonatum multiflorum, syns i bakgrunden och längst till vänster baktill, vit trolldruva, Actaea spicata. Lunddockan är nog min absoluta vårfavorit:



Det finns en liten tok som också blommar just nu:



Det är en vitsippa, Anemone nemorosa, men en som jag trodde dubbel. I år tycks den blivit förvandlad till ett litet monster.

Nej, då faller nog Lavendelsippan "Robinsoniana" mig mer i smaken. Det är ju liksom den färg jag gillar allra bäst. Bara så svår att fånga, att rätt återge, på bild. Men tänk, ljust lavendelrosablå, ungefär som Lunddockan bara lite ljusare:



Det finns ingen underbarare tid än den här, den som är. Det borde vara lag på ledighet. Hade jag makten så skulle jag påbjuda arbetsfrihet de vackraste vårdagarna.
Men man kan ju alltid rymma;)

Idag faller ett stilla vårregn på nyklippt gräs och trots allt jag ser av vinterförödelse (ja, fortfarande) så är det bara alldeles, alldeles underbart, bra mycket bättre än en bal på slottet.

Må riktigt gott!

Glömde: Igår, sent, kände jag äntligendoften: Häggen har slagit ut! Å!

Min längtans blomma...

...är rosa och slog ut idag. Japanskt bergkörsbär. Försenad med tio dagar.
















Ha en riktigt skön vårvecka!