Ostkrok - usar

Jodå, när man tar med sig en 18-åring ut i trädgården för att se naturens under så kan det bli bokstavligen tokigt. Ville visa sonen de underbara höstkrokusarna som trotsar allt. Här blommar de för första gången från lökar jag satte för två år sedan. Lycklig blev jag när jag såg vad det var som riktigt lyste ljust lila i rabatten. Och visst ville han se - och sa när jag namngav dem:
- Va, ostkrok-usar!?
Så det lär de väl få fortsätta att heta, de vackra, skira och så tåliga.





De växer tillsammans med en minivariant av vitlysing (har tappat det latinska namnet):



Den blir bara ca 20 cm hög och blommar nu. Så än finns det fägring. Må så gott i höststormen!

Tre till

Trogna, långblommande, vackra, friska, tåliga...kan det bli bättre. Här är tre nävor till:
Ovan Geranium oxonianum Claridge druce, blommar hela säsongen, blir uppåt 70 cm, lite vinglig.



Geranium versicolor, blommar hela sommaren, blir ca 40 cm hög



Geranium nodosum, ca 30, oftast högre, tycker om skugga, blommar också hela sommaren.

I år ska jag försöka kolla hur mycket frost de tål innan de går i ide. Än inget av den sorten, men bara 1,5 grader i morse. Det är skillnad det mot lördagens sommarväder: 20 grader och helt fantastiskt.

Ha en god början på veckan.

Blommig fredag

I morse vaknade jag av Trädgårdsångaren - som om det vore vår. Kanske ett slags avsked eller ett lockrop: Följ med söderöver. Det var bara så underbart! Och så sorgligt! Men tittar jag väldigt nära på det som fortfarande blommar går det att låtsas att det ännu en stund är sommar:



Som till exempel ovan, den näst intill evighetsblommande nävan Geranium oxonianum AT Johnsson. Oxonianum-gruppen är en ständigblommande "gren" av geraniesläktet. Massor av underbara och välformade blommor i olika rosa nyanser.

En annan rosa skönhet är förstås höstanemonen, Anemone hupehensis.







En tröst för mig denna mörka senseptembermorgon är att min dotter snart landar efter ett äventyr i New York. Och där fanns sommaren kvar.

Ha en riktigt skön helg som lär bli alldeles sommarlik (väldigt mycket tjat om sommaren idag), så det handlar om att totalnjuta! Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Hösttröst

Fortfarande blommar många nävor och det rikligt dessutom.
G. sanguineum, "Tiny Monster" är underbar. Brer ut sig, hänger och klänger i allt runtomkring.
Det är alltså en blodnäva men bildar inte en tuva utan sträcker ut sig bland grannarna.





Tycker nog att skuggbilden är den som gör färgen mest rättvisa. Det lilla monstret blommar hela långa sommaren.

En annan senblommare är G. wlassovianum. Den kommer från Sibirien, Mongoliet och Kina. Vårbladen är alldeles röda för att sedan övergå i mörkgrönt.



Den brer också ut sig, men kan säkerligen stödjas bättre än vad jag gör och därmed växa mer på höjden. Bladverket blir vackert höstfärgat vid den här tiden.

Många fler blommar. Jag återkommer.

Ha det gott!

Valnötens farväl

Så knäpper Valnöten av sina blad. Jag kan höra varje enskilt löv lossna från grenarna. Och det går fort. I morrn finns nog inte många löv kvar. Under själva akten lyser den som en extra sol.
Valnöten är först ut. Egentligen ett konstigt sätt, sett så här utifrån, att göra sig av med det som tycks skydda. (ja, ja, ja jag vet hur och varför!) Jag klär i stället på mig extra fast jag vet att man ska "frysa in hösten och svettas in våren". Så det är väl "frysa in" de gör. Faktiskt. Träden alltså. Så olika är vi trädet och jag. Och så långt det är kvar till de nya bladen fast jag kan se knopparna. Lite tröst är allt det goda. Här just bara äpplen och tomater på verandan.




De sorter jag gillar bäst: Gardeners delight och den gulsöta Sungold.



Ha det gott en måndag som den här.

Och tack för hjälpen igår, kära bloggare!