Dagen efter

Så är den över. Trädgårdsvisningen. Och kul var det. För den som aldrig gjort det är det att rekommendera. Visst är det en del förarbete, fast bara så mycket man själv vill, det har inget att göra med ev TV-program a la Good Old England. Och det behöver verkligen inte vara perfekt. Och det var det inte heller. Men gräset var klippt, allt var trimmat och (nästan) alla gula blad var borta. Och inte var trädgården som allra vackrast heller. Nej, alltför mycket regn (även om jag verkligen har bett om vatten) förstörde rosor och tvingade mig att ägna timmar åt att binda upp regntyngda växter. Men det är en alldeles speciell känsla när trädgården fylls av massor av människor som alla åkt till mig för att se just min trädgård.

Nu hör det till historien att jag haft glädjen och äran att under fem år vara vår trädgårdsförenings ordförande. Så jag vet vilka härliga, underbara människor som skulle komma. Så tack alla för alla fina ord om min trädgård.

Det som nog blommar allra vackrast just nu är färgväpplingen, Baptisia australis:



Och nog påminner den om Blåregnet på något sätt;). (Kolla in inlägget från 1 maj under rubriken Italien)Tillsammans med bland annat blodtopp är den ett högrest inslag. Den tog några år på sig att blomma men nu återkommer den troget och blir bara större och större.



Nu drar jag iväg på sommarbesök hos barn och barnbarn, så det blir en liten paus tills vi ses igen! Ha det bra till dess!