Blommig fredag

Blue Angel, ett vackert namn på en vacker klematis.



För varje år klättrar den längre och längre upp och ut på grenarna på det lilla
paradisäppelträdet.



"Bakgrundar" min andra ängel i trädgården, den som är gjord och formad av kycklingnät och som står som en dimfigur i kvällsljuset.

Måtte solen skina på oss under helgen i lagoma doser med skön sommartemperatur för nu har det regnat tillräckligt. Ha en härlig helg och fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

For Carol and Sweet bay here is the link to the Ruin

Sommarsnö

Kameran är fortfarande upptagen - är mest i skåne - så här kommer några mobilbilder på Summer snow i ruinen. Det är väl ändå den mest tacksamma/givmilda Klematis man kan tänka sig?



Idag och imorrn ska det visst bli riktigt fint väder så nu går jag ut! Ha det så skönt!

Tre vita skönheter

När vädret bestämt sig för att vara surt och tråkigt - dag efter dag - så får det vita i trädgården vara ljuset. Gillenian ovan är en skir skönhet som fyller ut fint och passar superbra med rosor, både vita och färgade.



Paradisea liliastrum, en absolut favorit. Har frösått den och nu kommer gräslöksliknande blad. Får se om den också blommar om något år - kanske.



Och så denna spännande och gamla ros: Rosa Spaldingi, blommar oavbrutet (nästan) samtidigt med röda nypon, om man vill ha det så. Själv gillar jag inte nypon. Hos mig sitter de kvar över hela vinter och jag får gå och plocka av de ruttna eller svartnade o förtorkade grejorna när våren kommer. Och aldrig är de röda o granna utan bara slemmiga eller skrynkliga. Och inga fåglar äter dem. Inte hos mig i alla fall. Så är det.

Nu ska jag ta en skogspromenad innan det regnar - igen. Ha det bra - ändå - och trots allt.

Blommig fredag

Lavatera cachemiriana, indisk malva är en av mina absoluta malvafavoriter. Med sina dryga två meter syns hon långt över alla andra och ger verklig höjd till rabatten.



Drog upp den från frö 2007 (det blev bara en enda planta) och i år har den fler stänglar och ser ut att ha etablerat sig ordentligt trots det exotiska namnet.



I år ska jag försöka ta frön från denna skönhet och få lite fler plant. Vet bara inte, undrar så, hur den ska klara allt regn. Nu har det kommit 70 mm de senaste tre dagarna. Bara inatt kom över 30. Ibland vill jag bara, både i för mycket sol och regn, kunna dra över ett trädgårdsskydd, typ Edenprojektet i England. Kan det vara nåt?


Ha det gott denna "blommig fredag". Fler bidrag hos Katarina

Underbart...

...att komma hem, att kunna gå ut i trädgården och plocka rosor, att känna doften i hela huset, att se att sonen skött om allt och vattnat ordentligt, att ha fått vara med barn och barnbarn - det är livet det!

Och somliga (läs min dotter) har en vidunderlig utsikt från sin trädgård på Bastugatan.



Det kan jag knappast ståta med. Här finns andra kvaliteter. Här kan jag se ut över blånande berg om jag står högst upp, vid ruinen ungefär.

Det är inte bara rosorna som sprider vällukt. Valerianan står i sitt vackraste och doftande flor.



Somliga tycker att den luktar illa, att det skulle lukta råtta. Kanske beror den tolkningen på att katterna är fullkomligt tokiga i den och kan rulla sönder alla färska skott om man inte passar den. Jag tycker den luktar helt okej.



Fast just nu, i stark blåst och lätt regn, ligger Valerianaälskaren mest och sover.

Ha det gott!

Dagen efter

Så är den över. Trädgårdsvisningen. Och kul var det. För den som aldrig gjort det är det att rekommendera. Visst är det en del förarbete, fast bara så mycket man själv vill, det har inget att göra med ev TV-program a la Good Old England. Och det behöver verkligen inte vara perfekt. Och det var det inte heller. Men gräset var klippt, allt var trimmat och (nästan) alla gula blad var borta. Och inte var trädgården som allra vackrast heller. Nej, alltför mycket regn (även om jag verkligen har bett om vatten) förstörde rosor och tvingade mig att ägna timmar åt att binda upp regntyngda växter. Men det är en alldeles speciell känsla när trädgården fylls av massor av människor som alla åkt till mig för att se just min trädgård.

Nu hör det till historien att jag haft glädjen och äran att under fem år vara vår trädgårdsförenings ordförande. Så jag vet vilka härliga, underbara människor som skulle komma. Så tack alla för alla fina ord om min trädgård.

Det som nog blommar allra vackrast just nu är färgväpplingen, Baptisia australis:



Och nog påminner den om Blåregnet på något sätt;). (Kolla in inlägget från 1 maj under rubriken Italien)Tillsammans med bland annat blodtopp är den ett högrest inslag. Den tog några år på sig att blomma men nu återkommer den troget och blir bara större och större.



Nu drar jag iväg på sommarbesök hos barn och barnbarn, så det blir en liten paus tills vi ses igen! Ha det bra till dess!

Blommig fredag

Att nämna regn en dag som idag kan inte vara särskilt originellt, så det gör jag inte;). I stället två underbara rosor. Ovan och nedan en rugosa-hybrid (?) Schneekoppe eller som den också kallas Snow pavement. Underliga namn på denna lavendelrosa/blå väldoftande och längeblommande ros.



Den andra är en alba-ros och heter Hurdalsros. Men det är något märkligt med den. Om man tar med fingrarna runt fruktämnet eller knoppen så doftar det starkt av skog o terpentin, precis som mossrosorna gör. Så jag undrar...





Hurdalsrosen har i princip blommat över och det som ändå inte var över igår morse har runnit bort idag.
Så kära bloggare kanske finns det annat att göra än trädgårdsarbete en dag som idag. Ha det gott tills solen skiner igen!

Fler blommiga fredagar hos Katarina

Paus i förberedelser

Så här ser rosen Paul MacCartney ut. Den doftar underbart och är en z3 ros så den bor i kruka i boden under vintern. Tog bilden på väg in för en liten paus i stöket.
Nej, nej jag ska inte in i den gula engelska boken, men ändå...att ha trädgårdsvisning är lite märkvärdigt. Så jag fixar och försöker gå igenom trädgården del för del utan att hoppa hit o dit (som jag brukar). Här handlar det om att ha en plan och planen är: Inga gula blad. Låter ju inte så märkvärdigt, men här är de i tusental för än har inget regn förbarmat sig över torkan.

"Finkameran" är i Skåne med sonen så mobilen får duga så jag hinner föreviga den här nävan innan blomningen är över:



Allt jag vet är att den kallas Armenisk näva. Den är hög, ca 70 cm.
Den står framför Phlomis tuberosa, den där våningsblomman som jag tror kallas lejonsvans fast jag förstår inte varför. Sådde den för några år sedan. Läste i romanen "Parfymen" att just den skulle dofta underbart, men de som växer hos mig doftar ingenting. Tyvärr.


PS Jag förtalar (dissar på nyspråk) den gula engelska boken. Men tänk att jag inte kan låta bli att titta på programmet!

Ha det bra!

Nävarabatten

När det bara är tolv grader och alldeles mulet följ med till min Nävarabatt vetja!



Ovan sitter jag i trähammocken o tar bilden och nedan tvärtom, liksom.



Här bor min allra minsta näva:



Geranium farreri "Docknäva". Den är bara ca 15 cm hög och helt underbar.
Här lever (och frodas när det inte är så här torrt) bland andra G. Oxinianum "Claridge Druce"



Och en bit ifrån henne ståtar den högresta "Mrs Kendall Clark" G. pratense:



Hon är värd en närbild:



Till slut, så inlägget inte blir alltför långt (fler nävor till vintern kanske, huh). G. clarkei "Kashmir White":


Alla bilder är tagna för ca en vecka sedan och mycket har hunnit blomma över i värme o torka. Men idag kanske det blir lite regn o då ska jag passa på att vattna. Det är ju liksom bäst då.

Ha det gott!

Månadens bild 4 juli

Underbar morgon, lagom varmt och soligt. Kanske blir det årets bästa Månadens bild. Den som vill kan ju jämföra med några föregående.

Längst bort, på bodväggen (klicka gärna för större bild) växer klätterhortensian, en härlig favorit som blommar just nu, länge och vackert. Tyvärr doftlös men blommorna är vackra även torkade på grenarna under lång tid. Längst till vänster syns några grenar av den manchuriska valnöten och rosen mitt i bild är Nevada.

Ha det skönt!

Blommig fredag

Lite blek om nosen är hon den skira porslinsklockan, Codonopsis clematidea. På sköra stänglar står hon lite vingligt - utom i år. Helt plötsligt reser hon sig högt, 40 cm, och ramlar inte kull fast det blåser. Hon är annars en av de som absolut behöver stöttas.



Hennes blå "blodomlopp" och reliefartade "nervsystem" ser så ömtåligt ut.



Men för att inte alldeles försvinna bort i näst intill färglöshet gick jag en bit högre upp i trädgården o skulle fota Poppius som strax är överblommad. Men hon ville inte vara med på bild därifrån. Antagligen för svårt morgonljus. Så det fick bli så här till avsked denna underbara blommiga fredag.



Det finns mer hos Katarina.

Ha det skönt i värmen. Snart kommer förhoppningsvis välbehövligt REGN.