Lika som ...

...bär vore väl fel att säga, men liknar varandra gör de.
Vippramsen, Smilacina racemosa. Doftar underbart och växer till sig i hyfsad takt på lite skuggig plats.



Liknar i blomman den härliga (och giftiga) trolldruvan Actaea spicata. Trivs på samma plats som vippramsen. Blir lika hög, ca 50 cm och rätt omfångsrik. Vacker och ståtlig.



Och så den skira, mycket lägre, och så småningom marktäckande spetsmössan Tiarella cordifolia:



Vippramsens lite stela breda bladverk, trolldruvans yviga mörkgröna o spetsmössans nästan runda rödaktiga blad gör att variationen blir fin. De blommar här hos mig i princip samtidigt. Nu!

Ha det gott!

En kylig morgon

Det är inte ljuset jag längtar efter under vintern, det är värmen. Och värmen längtar jag efter när det blir vår och nu när det är försommar. Trösten i kylan är väl, som någon sa, att all blomning varar längre. Och än står tovsippan Anemone sylvestris, i sitt vackraste flor.





Fin tillsammans med porslinsveronikan, Veronica gentianiodes, som både finns ljust blå och vit.





Och än ser det inte ut som det vore någon värme på gång. Lite regn har min trädgård i alla fall fått. Den värsta torrkatastrofen är överstånden. Och jag undrar om det kan vara torkan som gör att jag har en så stor variationsrikedom (;-)) av angrepp på rosorna. Jag har helt enkelt allt. Torkan i kombination med plötslig stark värme och sedan kyla är kanske bara för mycket för dem. Så om någon undrat var alla kryp gömmer sig så är det hos mig. Dessutom har rosorna inte alls mått lika bra i vinter som förra vintern. Undrar varför. Det har väl varit en hyfsad kallperiod. Inte för mycket och inte för lite. Nej, det är inte lätt att förstå orsak och verkan i trädgården. Jag går min dagliga antikryprunda och hittar alltid något nytt. Undrar vad det blir idag? Försöker att inte stirra mig blind på elände. Försöker se det sköna i allt. Försöker se det stora i det lilla och alla andra filosofiska floskler jag kan hålla mig i medan jag kniper en äcklig liten larv till.

Ha det gott!

PS Igår åt vi nyskördad ruccola ur frön köpta på Campo dei Fiori i Rom. Fantastisk smak!

Blommig fredag

Doften av syren får mig att känna mig ung igen.
The sent of lilacs make me feel young again.
Hemma i Enskede hade vi stora uppstammade syrenträd, kanske beror det på det.
Minns att jag och min bror tände tändstickor under knopparna för att de skulle slå ut fortare.
De vi inte brände sönder (och det minns jag faktiskt som otäckt) öppnade sig, lite i alla fall.



Just nu, i regn och storm, när jag öppnar mot verandan, doftar det starkt och gott.
At this moment, in storm and rain, when I open into the veranda, the sent is strong and lovely.
Alltid något i detta kylslagna, höstaktiga väder, där de förgrodda sommarblommorna ångrar att de fick komma ut. Stackarna! Men nu är växthuset fullt av tomater så det gäller att stå ut. Jag täcker med fiberduk och talar varmt till dem.



Till slut en bild av den överblommade, underbara orkideenarcissen "Thalia".



Ha en skön fredagkväll om inte annat så med Trädgårdsfredag och ett glas gott, med eller utan Myskmadra (se Rubens blogg).

Fler bidrag till blommig fredag hos Katarina

Månadens bild

Att bara jämföra en och två månader tillbaka ger ett riktigt glädjerus.
De med svaga nerver och ännu inte tillräckligt starkt utvecklat sommarförsvar varnas för att scrolla ner för långt.
4 maj:



4 april:



Fascinerande med årstidsväxlingarna om bara det kalla och färglösa inte varade så länge. Men nu är nu och det är underbart. Det har till och med regnat, men som vanligt alldeles för lite. Hittills i natt bara 6 mm och det är egentligen "en spott i havet";). Hoppas på mer under dagen.

Ha det så skönt. Imorrn är det fredag!

Nära och längre bort

Vilken underbar helg. Så varmt, så doftrikt och fortfarande fräscht. Suttit i skuggan och läst och njutit.
Den underbart vackra och doftande rosenpionen, Paeonia veichtii blommar för fullt och fyller trädgården med färg och doft. Jag har den på olika ställen. I skuggan blir den inte lika stor men blommar desto längre.










Och så den fantastiska, men tyvärr doftlösa Paeonia japonica, sådd från vildinsamlade frön på plats i Japan:







Men jag ser att det redan börjar gulna i gräset på sina ställen. Fast det ser jag med vidseendet. Vill liksom inte fästa blicken på det, inte registrera det, inte än. Det ser ut att vara långt till regn och här är det vanligt med supertorra maj, fast det borde var mycket regn då, ju, egentligen.

Ha det så skönt så länge värmen vara - och sen också förstås.