<
Allt som återkommer, det är för mig, en del av tjusningen med trädgård. Att se samma växt år efter år. Inte att det nya skulle vara trist eller ovälkommet, men det årliga äventyret, att få återuppleva, tänk att det kan vara så spännande.
Som eldslågor är min Japanska pion den första att spira. Den har jag bloggat om förut, men som skrivet: att få återuppleva....lyckan när knopparna syns igen och till och med är fler än förra året.
Annars är det här med heltidsjobb ovant för mig och gör det svårt att hinna med allt. Bloggandet blir eftersatt - och trädgården. Igår var första gången jag rensade en rabatt och jag räknade efter: jag har femton kvar att göra vårfina! Hm! Men härligt var det att äntligen få ligga där på knä och jag kände tydligt: det är verkligen här jag hör hemma, nära jorden.
Än är det lite snö kvar på sina ställen och jag har börjat dra i den ramponerade pergolan (värre än jag trodde) och ikväll (efter lördagsjobb) ska jag försöka resa min fallna ängel.
Ha det bra ni alla, kära! Kram!
