Vid bergets fot

Underbart x två

2010-07-01T18:30:00.008+02:00

Den första blomman på min rosa trädpion har slagit ut och hunnit vissna, men bilden består:

Jag köpte den från Guldsmedsgården för några år sedan. Då var den en liten och obetydlig plutt. Idag är den en ordentlig buske och blomman var stor som en tallrik och sagolikt vacker.

Något annat näst intill sagolikt är det här:

Månne det blir valnötter till jul? Vem vet?

Ha det gott, kära bloggare, i den sköna sommaren. Tätare tillfällen att blogga blir det kanske framåt hösten.

Puh!

2010-06-19T08:49:00.010+02:00

Pust! Nu är studenten med släktträff över och efterarbetet, det där med städning och matrester och allt annat också förbi. Nu verkar allt som vanligt. Fast inte riktigt: jag har inte längre något skolbarn. "Kandidaten" är flygfärdig och det med bravur. (Stolt mamma;)) Och i trädgården verkar allt vara ungefär som det brukar, trots vinterns härjningar. Ja, utom att alla klätterrosor får börja om från noll och att pergolan mer ser ut som en ruin än ruinen.

Har inte klarat av att göra något när klematisarna väller ut sina blommor över halvdöda rosor. Det får vara en stund till.

Men just där hittade jag något märkligt, det som syns överst på blogginlägget. Något alldeles enastående.

Det är en hemmafrösådd (inte av mig men av en god vän) svavelpion. Japp! Jag har två. Den ena blev mörkt röd och den andra som ovan. Och jag tycker den är helt underbar. Har hört att om man frösår svavelpioner så blir det alltid något annorlunda och överraskande. Kära bloggare, som jag saknat i allt jäkt, har ni hört detsamma? Nu ska jag njuta av att gå runt och se hur ni har det. Må så gott!

Så skönt

2010-05-23T08:46:00.016+02:00

Vilken vecka det har varit, sol och värme och lite regn och massor, massor av blom.

Undrar om det blir mycket nötter på min manchuriska valnöt i år? Förra året ramlade det som skulle bli nötter av (vad det nu heter, nötämne?). Då var de bara två stycken. I år är det hur mycket som helst:

Och under det äldsta äppelträdet blommar de vackraste vårblommarna, trots vinterns urglesade krona:

(Den här bilden går att klicka upp ordentligt)

Här står Lunddockan Glaucidum palmatum, ljust lila till vänster, och bredvid den till höger Trillium och strax bakom vippramsen, den väldoftande, Smilacina racemosa. Jätteramsen, Polygonatum multiflorum, syns i bakgrunden och längst till vänster baktill, vit trolldruva, Actaea spicata. Lunddockan är nog min absoluta vårfavorit:

Det finns en liten tok som också blommar just nu:

Det är en vitsippa, Anemone nemorosa, men en som jag trodde dubbel. I år tycks den blivit förvandlad till ett litet monster.

Nej, då faller nog Lavendelsippan "Robinsoniana" mig mer i smaken. Det är ju liksom den färg jag gillar allra bäst. Bara så svår att fånga, att rätt återge, på bild. Men tänk, ljust lavendelrosablå, ungefär som Lunddockan bara lite ljusare:

Det finns ingen underbarare tid än den här, den som är. Det borde vara lag på ledighet. Hade jag makten så skulle jag påbjuda arbetsfrihet de vackraste vårdagarna.
Men man kan ju alltid rymma;)

Idag faller ett stilla vårregn på nyklippt gräs och trots allt jag ser av vinterförödelse (ja, fortfarande) så är det bara alldeles, alldeles underbart, bra mycket bättre än en bal på slottet.

Må riktigt gott!

Glömde: Igår, sent, kände jag äntligendoften: Häggen har slagit ut! Å!

Min längtans blomma...

2010-05-16T16:44:00.012+02:00

...är rosa och slog ut idag. Japanskt bergkörsbär. Försenad med tio dagar.

Ha en riktigt skön vårvecka!

En rar liten en

2010-05-14T08:12:00.008+02:00

Trodde att den var död. Minns inte att den visade sig förra året. Men i år. Vilken överraskning. La mig ner för att verkligen kunna se den (och fota förstås). Så söt! Kanske har det enorma snötäcket värmt och väckt till liv? Vem vet? Här är den i alla fall:

Ranzania japonica, en lite udda växt som trivs i vandrande skugga och lite sur jord.
Hos mig är den ju fortfarande väldigt liten (ca 10 cm), den kan bli ca 30 cm och försedd med många stänglar och många nickande rosa blommor. Lär vara släkt med sockblomman.

Jag är ändå stolt över mina två små klockor.

Mitt i allt det härliga med våren har jag, faktiskt, en stor sorg: Bara en av alla mina klätterrosor har överlevt vintern. Chloris ser nästan ut som vanligt. De andra har frusit ner ända till strax över marken. Så sorgligt, så många års tillväxt bara borta. Och i år blir det förstås ingen blomning heller. Trist

Får väl glädjas åt annat. Som att äntligen är det lite varmare och mer lär visst komma. Och i natt ett riktigt och välbehövligt vårregn. Synd att jag inte hann klart med vårgödslingen. Men det är ju en dag idag också och imorgon. Skönt med flera lediga dagar.

Ha det riktigt skönt i vårvärmen.

Sol o kallt

2010-05-08T08:07:00.009+02:00

Inte alls ovanligt med frost varje majnatt här hos mig, men så här kalla dagar? Nej, det kan jag inte minnas. Ändå kommer ju allt, om än lite långsammare. Som den ungerska tandroten Cardamine glanduligera. Den har redan blommat ett tag bland allt pergolabråte (som jag ännu inte fått ordning på) alldeles vid dammkanten.

Ibland tror jag att jag börjar bli en riktig "kalenderbitare". Fast egentligen är det, än så länge är det väl bäst att säga, bara mina Bergkörsbär jag har lite koll på.

Första utslagna blomman:
-06 12 maj
-07 26 april
-08 8 maj
-09 6 maj
-10 inte minsta tecken än.

Men idag lyser himlen blå, solen närmar sig trädgårdsfrosten och snart börjar en lång härlig arbetsdag och då gör det inte så mycket om det är lite kyligt. Tvärtom. Faktiskt. Tröstar jag mig. Mycket är det och blir det att täcka i växthuset och ibland hinner täckelset inte ens av. Är det frost på morgonen (vilket det ju nästan alltid är) kan jag ju inte ta bort det när jag far till jobbet. Och sen när jag kommer hem så är det ju snart natt igen...ja, ni förstår. Sånt är det. Livet. Man är liksom i händerna på vädret;-))))

Ha det så gott och förr eller senare kommer (väl) värmen.

Härligt, härligt...

2010-05-02T08:17:00.017+02:00

...och inte ett dugg farligt, bara alldeles underbart: skogen är full av vitsippor. Jag skulle rulla mig i dem av ren glädje om inte ryggen värkte av bland annat rabattrensning, äppelträdgrenssanering (hjälp av son) och gräsmatte-(alt. mossmatte-)krattning. Jag har inte ens hunnit kvartsvägs.

Och till alla ni kära bloggare som undrat över ängeln och som önskat oss lycka till kan jag bara säga att allt gick väl. Hade tänkt fota återuppståndelsen, men batteriet var urladdat och jag ville inte vänta. Men han blev nästan som förut. Kanske lite medfaren (lustigt ord, men vem är inte det? Medfaren alltså)

Idag strålar solen och iskall vind blåser alla löv åt fel håll, från mig och från högarna jag gjorde igår. Vilket säger: lämna aldrig en hög till imorgon, skjut aldrig upp något till morgondagen...jag skyller på ryggen.

Och så månadens bild:

För en månad sen:

Nog är det skillnad allt. Och idag smälte den allra sista lilla snöfläcken bort.
Nu blir det bara bättre. Ha det riktigt gott i allt det sköna.

Igen och igen

2010-04-24T08:15:00.010+02:00

<
Allt som återkommer, det är för mig, en del av tjusningen med trädgård. Att se samma växt år efter år. Inte att det nya skulle vara trist eller ovälkommet, men det årliga äventyret, att få återuppleva, tänk att det kan vara så spännande.

Som eldslågor är min Japanska pion den första att spira. Den har jag bloggat om förut, men som skrivet: att få återuppleva....lyckan när knopparna syns igen och till och med är fler än förra året.

Annars är det här med heltidsjobb ovant för mig och gör det svårt att hinna med allt. Bloggandet blir eftersatt - och trädgården. Igår var första gången jag rensade en rabatt och jag räknade efter: jag har femton kvar att göra vårfina! Hm! Men härligt var det att äntligen få ligga där på knä och jag kände tydligt: det är verkligen här jag hör hemma, nära jorden.

Än är det lite snö kvar på sina ställen och jag har börjat dra i den ramponerade pergolan (värre än jag trodde) och ikväll (efter lördagsjobb) ska jag försöka resa min fallna ängel.

Ha det bra ni alla, kära! Kram!

Första promenaden

2010-04-18T15:07:00.009+02:00

Det handlar om att försiktigt ta steg för steg. Marken är blöt, nästan vattensjuk trots den branta sluttningen. Kliver över stora fält av snörester och ser förödelsen: Buskar som ligger som stora feta spindlar tätt intill marken, ängeln (se bilden överst) ligger som ett ståltrådsknyte, träkonstruktioner sneda och fallfärdiga, pergolan totalramponerad, de stora, gamla äppelträden med massor av brutna grenar. Ska allt detta kunna bli en trädgård igen? Ruinen ÄR verkligen en ruin och ser ut att falla framåt i allt smältvatten. Pust! Puh! Och ändå...

..när jag ser de första krokusarna blir jag alldeles glad. Och kryper jag under de till hälften nerbrutna äppelgrenarna ser jag att julrosen i vårrabatten har massor av knoppar och att Trillium sticker upp bland fjolårslöven.

Och jämförelsevis, mot förra veckan, så är det allt kortare tid kvar tills all snö är borta. Och tittar jag i mina anteckningar så är det faktiskt ungefär som förra året. Men då for vi iväg till Italien och kom tillbaka till rena sommaren med fulla skogen av vitsippor. Undrar hur det blir i år?

Ha det gott och fler vårtecken runt vårt land hittar du hos Viveca på Humlebacken

Äntligen

2010-04-15T17:50:00.006+02:00

Mitt i stan, alldeles intill en vägg lyste det gult. Några, de allra första, små fina nedfallna solar i asfaltsprickor.

Plockade en enda. Beviset för att våren är här också. På riktigt.
Den hann dra ihop sig innan vi, tussilago farfara och jag, kom tillbaka till jobbet.

Och snön smälter rejält. Idag i vårregnet.

Ha det så skönt!

Alltid något...

2010-04-10T11:46:00.006+02:00

Inte mycket att skryta med om jag jämför med söderöver. Men det är i alla fall de allra första krokusknopparna hos mig. Resten ligger under stora lass med snö från takskottningen. Så framöver...till midsommar...

Här nedan är ändå beviset för att något händer från vecka till vecka. (Jag behöver tydligen sånt för att riktigt orka med den här långsamma snösmältningen.)
Så här ser det ut idag:

Och så här såg det ut för en vecka sedan:

Vackert är det inte ute, inte här, inte just nu, men vår är det definitivt. Och det sköna finns i alla förväntningar.

Ha det gott!

Vårtecken och Månadens bild

2010-04-05T07:47:00.010+02:00

Så här ser det INTE ut idag, men det är det här jag längtar efter. Men något HAR hänt mellan mars och april. Det börjar i alla fall smälta.

Så här ser det ut just nu:

Och så här såg det ut för en månad sedan:

Annars är det nog mest i öronen det blir allt mer vår. Fåglarna sjunger intensivt. I går var alla äppelträden fulla av nyinflyttade Koltrastar och idag sjöng Bofinkarna väldigt tidigt. Underbart att vakna till! Och imorgon börjar mitt nya jobb. Kul! Bloggandet kanske blir mer sporadiskt.

Ha det gott! Hej då!

Fler Vårtecken runt hela Sverige hos Humlebacken

Glad påsk

2010-04-01T15:11:00.003+02:00

Önskar alla bloggvänner en riktigt Glad Påsk så här 1 april.

Har ni blivit lurade?

Inte jag. Inte i år. Inte än i alla fall.

Men för en massa år sedan stod att läsa i DN om ett nytt slags tyg som ändrade färg med kroppstemperaturen. Jag blev alldeles lycklig och drömde om att så snabbt som möjligt inhandla ett plagg sytt av undermaterialet. Hm. Ja, ni förstår.
Men nu lär det visst finnas sånt. På riktigt. Trot?

Ha det riktigt skönt. Det ska visst bli varmt till och med hos mig.

Lycka

2010-03-31T08:15:00.014+02:00

Häromdagen knackade det på dörren och utanför stod en okänd man med en bukett i famnen.

Den kom ända långt bortifrån. Min äldste son och min svärdotter var avsändare och på kortet stod det: Grattis till jobbet! Jag blev så glad, så ända in i tårkanalerna glad.
Och så är det. På tisdag, alldeles efter påsk, börjar jag mitt nya jobb. Jag ska på heltid jobba med gammalt bildmaterial i museimiljö.

Dubbel lycka: Blommor OCH jobb!

Livet, inklusive bloggandet lär bli annorlunda. Blir det långa uppehåll så vet ni varför, kära bloggvänner.

Jag fick en gladgrej till:

Den norska bloggen Vilt o Vackert är helt underbar. Där finns alltid något spännande att läsa och lära. Gå gärna dit och titta! Från Vilt o vackert fick jag den här fina awarden:

Citerar lite av det vackra hon skrev om min blogg: "Ho er den eneste som får ringrosa av meg.Ta en tur innom haven til Lillebeth, og se sjøl hvilken perle det må være i virkeligheten."

Tack!

Så trots all vinter som fortfarande är kvar så kan livet vara rätt underbart. Faktiskt! Ha det så bra!

Vårtecken 5

2010-03-29T08:15:00.006+02:00

Den allra första pelargonblomman börjar veckla ut sig. Den här är i verkligheten nästan blå och heter Blue wonder. Men färgen är svår att göra rättvisa.

Och ute har det första vårregnet frusit på grenar och fjolårsblad.

Det går åt rätt håll! Men än är det mycket snö att smälta. Ha det så bra!

Fler vårtecken från hela Sverige hos Humlebacken.

Om ljus och tid

2010-03-28T13:58:00.006+02:00

Hua, som vi säger här, hua...nu är det den tid då jag hela tiden tänker: fast egentligen är ju klockan bara...Och jag vet att jag inte är ensam om att uppriktigt tycka illa om detta manipulerande med tiden. Här bredvid under rubriken "Ljuset" har jag nogsamt följt ljusets tillökning. Varje dag har jag fört bok för att för en gång i livet förstå vad som tidsmässigt egentligen händer. Men nu:

Igår steg solen upp 5.31 och gick ner 18.44.
Idag gick den upp 6.27 och ner 19.27. Tro´t den som vill!

Larvigt? Att hålla på så här? Jag är inte riktigt säker på varför jag vartenda år blir lika upprörd. Men jag vet att jag inte tycker om att bli lurad, eller förd bakom ljuset, eller manipulerad (vem gillar det?), men mest av allt är det nog att jag blir lika lycklig över det ökande ljuset varje år och nu tas det liksom ifrån mig, det riktig ljuset alltså, det som säger att när solen står som högst har vi bestämt tillsammans att klockan är tolv. Och inget annat. Men nu har några, över våra huvuden, bestämt att det lönar sig att få oss att gå upp en timme tidigare. men ingen tror oss om att kunna göra det utan att bli lurade att tro att klockan är lika mycket som vanligt. Jag tror jag hade klarat av det här bättre om vi blivit uppmanade att börja jobba en timme tidigare från och med imorrn.

Så...nu är jag klar...ha en fortsatt bra söndag.

Härmed tar jag bort "Ljuset". Det funkar ju inte längre.

Blommig fredag

2010-03-26T07:58:00.006+01:00

Rosa föreslår Katarina som tema, och vad är väl mer rosa än en ros, till och med namnet. Och rosa rosor finns det mycket av i min trädgård. Här kommer den mest romantiska av alla:

Rosa rugosa Ritausma.

Full av taggar men så vacker, och så blomvillig och frisk.

Ha en riktigt skön helg med massor av vårvärme.

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Å, du lilla söta...

2010-03-24T08:12:00.009+01:00

Den allra första minipenséen, Viola tricolor, slog ut häromdagen. Och jag blir alldeles lycklig. Så fin och i år så ljus, nästan vit - inte som snö;(, men som ett vitt litet sommarmoln;).
Varje sommar och höst tar jag egna frön från gamla plantor. Det gör att jag aldrig vet hur "barnen" kommer att se ut. De flesta bli blåaktiga, men då och då dyker det upp en lite annorlunda som årets förstfödda.

Hon doftar också, lite försiktigt, men tydligt av vår och honung. Välgörande och kompenserande för det utanför fönstren.

Ha det gott!

Vårtecken 4

2010-03-22T07:50:00.007+01:00

Vilken underbar lördag! Det smälter:

Snart kan jag sitta på bänken.

Trappan har redan tinat fram. Gott med kaffe där i solen. Lycka när lite av gårdsgruset syns.

Tio grader i skuggan och varm sol i ansiktet. Så ska det vara jämt, ändå vet jag, det kommer massor av bakslag. Redan på söndagen. Fast inte så farligt hos mig. Bara lite kallare och gråare och tystare. Så mycket högre och mer fåglar sjunger när solen skiner.

Ha det gott!

Fler Vårtecken från hela Sverige hos Humlebacken.

Blommig fredag

2010-03-19T08:43:00.008+01:00

Till somriga, barfotavarma byvägar där klövern växer i diket, dit längtar jag allra mest. Att få gå en morgonpromenad där och vidare in i skogen och fågelkvittret.

Det är den bild jag väljer som illustration till sommaren, om jag, som Katarina föreslår, bara fick välja en enda.

Jag har visat den förut, jag vet, men det är nog min allra somrigaste. Ha det gott i all sommarlängtan. Snart...

Fler Blommiga fredagar hos Katarina

PS Redan igår var dag och natt lika långa. Igår gick solen upp 6.00 och ner 18.00.
Borde inte vårdagjämningen infallit då? Varför säger min almanacka att det är imorgon dagen kan firas? Märkligt. Det kan väl inte vara lokalt, vårdagjämningen ska ju vara den dag och natt som är lika lång över hela klotet. Någon?

Nedan har Laila skrivit in svaret. TAck!

LEVE LJUSETS SEGER - i år igen! Och nu går vi om er där nere i söder.

Ännu fler nävor

2010-03-17T07:57:00.006+01:00

För några år sedan beställde de allra nävatokigaste i vår Trädgårdsförening nävor från Danmark, från "Helenas Stauder". Det var spännande eftersom utbudet var rätt litet här hemma. Geranium clarkei Kashmír White och Kashmir Pink var några av de som numera bor i mina rabatter. Nu tror jag de finns att köpa lite varstans, men då var det mest blå nävor i några varianter.

Då längtade jag efter ett större utbud nu längtar jag efter livstecken i rabatterna.

Ha det så bra!

Vårtecken 3

2010-03-15T07:53:00.007+01:00

Varje år när det här händer fylls jag av samma lyckokänsla. Det påminner om någon slags moderskärlek när den allra första lilla minipenseeblomman står beredd med sin knopp. Jag pratar till den på det där lilla nyföddkattungenspråket, alltså det där som händer när man ser en liten, mjuk och så söt unge. (Andra ungar går bra också) Duttspråk? I alla fall, nu har det hänt och jag blir alldeles varm i hjärtat.

Ute däremot är det ungefär likadant. Nätterna är så kalla att det knappt hinner hända något med snötäcket under dagarna, trots några plusgrader och full sol.
Men inne knoppas syrenerna;-)

Ha det gott i det som allt mer liknar riktig vår.

fler bidrag till Vårtecken över hela landet (ca 100 bloggare) finns hos Humlebacken

Blommig fredag

2010-03-12T07:56:00.009+01:00

En av mina rabattfavoriter är blodtoppen, Sanguisorba officinalis. Den blommar rikligt och länge, dessutom är färgen lite annorlunda vinrödsaktig och snygg till det mesta.

Som här tillsammans med färgväpplingen, Baptisia australis. Blodtoppen, som är en gammal medicinalväxt sägs vara inflammationshämmande och blodstillande. Och det är lätt att ta frön från den och enkelt få nya plantor.

En annan kombination jag gillar (himmel vad sommarsugen jag blev) är vita phlox och axveronican Veronica spicata:

Rätta mig om jag har fel för i trädgården råder en viss anarki bland veronikor. Och apropå trädgården så tack alla kära bloggare för allt stöd och all tröst runt min plockepinnpergola i förra inlägget. Och snart kan jag komma närmare den och bättre överblicka förödelsen för här smälter det ordentligt. I flera dagar har vi haft runt tio grader varmt och plusgrader på nätterna. Men nu, från i natt, lär visst kyligare tider stunda igen.

Ha det gott bland alla vårdrömmar och fler Blommiga fredagar finns hos Katarina

Totalkollaps

2010-03-10T07:26:00.006+01:00

Puh! Massor av jobb till våren, efter snösmältningen. Nu finns inte mycket jag kan göra. Kan bara hoppas att alla rosor trots allt har klarat sig. Men vem vet?
Vill aldrig mer ha en sån här tung vinter. Hejdå!

PS Första natten med plusgrader.

Vårtecken 2

2010-03-08T07:55:00.010+01:00

Talgoxar och Grönfinkar sjunger och takdropp hörs när solen tittar fram. Vårtecken för örat. Ögat får se inåt:

Under lysrör och på fönsterkarmen syns ny och fräsch grönska. Då är det väl ändå vår trots meterhög snö?

Fler vårtecken hos Humlebacken

TILLÄGG: Trodde det var fel på min termometer nu på förmiddagen. Den visar plötsligt +7 grader och ute blåser vårvindar!

Och till alla systrar: kampen går vidare!

Blommig fredag

2010-03-05T07:39:00.007+01:00

Bara några tulpaner i ett fortfarande kallt och snövitt ljus.

Det är lovat plusgrader till helgen. Vore helt fantastiskt. Tänk om...

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Ha en riktigt skön helg med mycket sol och takdropp!

Månadens bild, mars

2010-03-03T07:46:00.006+01:00

För att klara av att presentera månadens bild visar jag först hur motivet, platsen, ser ut under högsommaren. Kanske valde jag ställe med tanke på snön? Nej, inte kan man veta i förväg. Eller? Platsen för Månadens bild går i alla fall att följa med kameran oavsett klimatväxlingar.

För en månad sedan såg det ut så här:

Bara mer snö och skottade uthustak.

Förmodligen blir inte skillnaden så stor till nästa månadsbild heller, kanske till majbilden. Hoppet finns! Ha det så bra!

Vårtecken

2010-03-01T07:45:00.005+01:00

Idag, den första dagen i den första vårmånaden, börjar något nytt och spännande. Runt 80 bloggare i hela landet håller ögonen öppna efter vårtecken. Längst i söder kanske det inte är så svårt, men här...

det enda jag kunde hitta som något påminde om äkta vår var häromdagen när solen faktiskt lyste lite och gjorde spetsmönster vid takfoten.

För andra vårtecken blogga in på Humlebacken

Och tänk att nu är de bara 19 dagar kvar till Vårdagjämningen. Ha det så skönt!

Blommig fredag

2010-02-26T07:54:00.012+01:00

Primula (från latinets primulum som betyder till en början, så smått) är verkligen det allra första tecknet, det som till en början visar vägen till det som så smått framöver kan kallas vår. Hon står (för jag tror det är en hon) på mitt köksbord och gör frukosten lite ljusare, trots den enorma och lika primulavita snödrivan utanför fönstret. Och här är det lovat 30 cm nysnö idag och nästa helg ytterligare en halvmeter ovanpå den dryga metern som redan ligger. Kan någon säga var jag ska lägga all snö? Det får bli som det berättas om förr i tiden här: Råttgångar=när man gick direkt ovanpå snön utan att skotta.

Ha en riktigt skön helg med den, i tanken i alla fall, allt närmare våren. Fler bidrag hos Katarina

Grönt är skönt

2010-02-24T07:47:00.012+01:00

Kan få anfall av längtan efter grönt.

Och efter hela skogen.

Och efter mer grönt.

Och efter en och annan liten blomma. (G.pratense, Bitter Sweet)

Hej då och kram!

PS. Det är första gången i år som solen går ner efter kl 17. Vajert!

Ögonfröjd

2010-02-22T08:20:00.009+01:00

Kan behövas lite sköna påminnelser. Här är några:

Nävan Philippe Vapelle, inordnas som hybrid under G. renardii, Nätnäva.

Liknar mycket G. renardii Tcschelda:

Bror med G. renardii, Walter Ingversen, den vita nätnävan:

Blommar på för- och en bit in på högsommaren. Alla har de ett underbart mjukt och lite luddigt bladverk som står sig fint i rabatten hela sommaren.

Ha det gott en måndag som lovar vintersol!

Blommig fredag

2010-02-19T07:49:00.012+01:00

När det är långt till gröna ängar och ljumma vindar är en kvist av det japanska körsbärsträdet trösterik.

Till och med i vintergrått köksfönsterljus är kvisten skön.

Ha det gott i något som, snart i alla fall, kan kallas vårvinter.

Fler bidrag, med mycket ögongodis, hos Katarina

Märkligt

2010-02-17T07:51:00.010+01:00

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var horn från en afrikansk antilop, men jag vet...

det är den underbara Magnolians frökapslar.

Vilket det inte alls är. Det var bara en önskedröm. Nu redigerar jag det här inlägget och berättar att på förekommen anledning kollade jag extra med upphovsträdgården: Det går en kvist av en ärtväxt tvärs igenom magnolians grenverk. så var det med det. Men frökapslarna är ju vackra ändå. Men jag tror inte att jag sår sibirisk ärtbuske. Faktiskt!

Ha det gott i mörker och snöyra!

Trädgården 3

2010-02-10T07:50:00.011+01:00

Idag, när snön, som den hjälpsamme mannen röjde av från taket igår, ligger så långt upp över köksfönstret att jag måste stå på tå för att se ut, då behövs en tur i trädgården. Jag tar er med till ungefär mitten. (Alla bilder går att klicka upp)

Det är samma plats, trädgårdens största rabatter, fotade från två olika håll. Jag hade en dröm (en av många) när jag började med trädgård: Jag ville ha en stor rabatt där jag kunde försvinna in. Nu är det nästan så. Rabatterna består av en mängd höga perenner. Bland annat Valeriana, färgväppling, malvor, både läke- och indiska, riddarsporrar, irisar, hässleklockor med många flera. Tanken är också att det ska vara lite vilt och lite rufsigt.
Nu blir det ett litet blogguppehåll. Ses en bit in i nästa vecka! Ha det gott!

Cat walk

2010-02-08T07:51:00.012+01:00

Längst bort i trädgården växer ett av mina gamla äppelträd, det allra äldsta. Mycket snö hade samlats i den gamla vackert formade kronan. I lördags var det bara dags, helt enkelt, att försöka få bort lite, annars var jag rädd att stora grenpartier skulle brytas sönder under all tyngd. Jag vadade i snö en bra bit över midjan. Och det var tungt. Väldigt tungt. Ett steg i taget. Hade spade i den ena handen och sop i den andra. Något måste jag ju ha att stöta ner snön med. Och skotta mig fram som jag tänkt först? Nej! Det var bara omöjligt. För djupt, för mycket. Till slut var jag framme vid trädet och började röjningen. Tungt. Hemskt. Mycket snö i ansikte, innanför halslinning och in i ärmarna. Ja, skratta ni, men det var inte kul. Till slut kunde jag åtminstone se in under trädet. Och där...nästan ingen snö alls (inte så bra med tanken på all kyla och alla vårblommor som bor just där

t ex Viola elatior, storviolen som kan bli ca 30 cm hög).

Men det var inte det värsta. Jag upptäckte en smal, lätt packad gångstig som gick från någonstans och in under trädet. En äkta cat walk ovanpå snön. Gatans alla katter och min egen förstås, min kära, mjuka, fina

använde (och använder väl)

utrymmet till toalett!!!!
Men grenverket är i alla fall räddat tills vidare.

Ha det så skönt minst lika länge.

Blommig fredag

2010-02-05T07:48:00.013+01:00

Snörikt, kallt OCH mörkt. Kan det bli värre? Ändå gror det inomhus. Lite sämre än vanligt, kanske, men ändå. Och då spirar det inombords också. Faktiskt. Och jag väntar och längtar. Som till exempel på Regnbågslobelian, en för mig, som inte är så förtjust i lobelior, ganska ny upptäckt.

Den blommar ända långt in i höstfrosten och ser lika fin o fräsch ut. Och det är framförallt färgerna jag gillar. Samspelet mellan dem.

Bilden ovan har jag visat förut, jämför med bilden nedan som jag tog igår.

"Effektivt" snödjup 1.20. Men det kommer andra tider när jag inte behöver tänka på var jag ska lägga nästa lass med snö.

Må så gott denna blommiga fredag med fler bidrag hoos Katarina

Trädgården 2 och Månadens bild

2010-02-03T07:59:00.023+01:00

Följ med en bit till i trädgården!
Om vi står med ansiktet i solen, mot söder (där vi sist var i måndags;-)) och tittar till vänster så kan vi vandra in under pergolans skugga.
(Alla bilder idag är klickbara för förstoring)

Och så vänder vi och går tillbaka:

Till höger ligger den lilla dammen:

Nu är vi nere igen och tittar i stället till höger:

Och låter sedan blicken vandra ännu längre ner, till den "nedersta trädgården". Där står min stolthet under det äldsta äppelträdet: Soffan jag snickrade för några år sedan. Här växer också nästan alla mina vårblommor.

Så var det klart för idag och kanske en liten svalkande bild efter all sol och värme: Månadens bild:

Inga kommentarer från min sida! Bilden, den sista, talar väl för sig själv.

Ha det så gott det går!

Trädgården

2010-02-01T08:11:00.014+01:00

När termometern visar -28 när kaffet ska bryggas och katten inte hittar någonstans att ta vägen i drygt en meter snö (ch mer som faller utanför), då är det dags att gå ut i trädgården. (Det går att klicka upp alla bilder för den som vill)

I den här delen av trädgården har jag samlat alla mina nävor.

Nävagården är avgränsad mot övriga delar av pergolan där polstjärnan och honungsrosen klättrar tillsammans med tidiga klematis. Här växer också rosorna Cloris som villigt klättrar och den nyplanterade kanadarosen William Buffin.

Jag längtar. Ha det gott!

Blommig fredag

2010-01-29T08:20:00.014+01:00

Färgpreferenser undrar Katarina över. Självklara val tänkte jag: lila, blått o rosa. Och vitt förstås, Och mörkt rött, det är vackert. Grönt är nog det vackraste. Svart har jag heller inget emot. Till slut alla färger utom gult och orange. Och jag tror jag vet varför (kanske har jag skrivit om det förut): det liknar höstens blad och det klarar inte jag på sommaren. Då vill jag glömma allt som har med andra årstider att göra.

Men nog syns det tydligt, efter de bilder jag valt, vilken färg jag föredrar: lila.
Överst Nätnäva och nävan Sirak, samma på nästa bild, därefter timjan och en gammaldags petunia.

Avslutar denna blommiga fredag där fler bidrag finns hos Katarina med en lägesrapport Vi fick drygt 60 (!) cm nysnö igår. Och det ovanpå de tidigare 70 som nu ytterligare sjunkit ihop. Summa summarum: drygt 1 meter snö!

Ha det gott i vårt vita, färglösa land!

Grön spets

2010-01-27T08:35:00.006+01:00

Snöstorm på väg, sägs det. Men ibland, när det verkligen förvarnas, blir det liksom inte så mycket. Andra gånger, när inget speciellt sägs, kan ovädret överraska. Liksom solen gjorde i måndags eftermiddag. Hade nästan glömt hur vackert det kan vara. Ha det så gott!

Skogslängtan

2010-01-25T08:13:00.008+01:00

Plötsligt är det bara så där kallt igen. Jag hatar det. Det kryper som oro på huden. Kanske är det något uråldrigt det där. Nån rest sedan gammalt tillbaks: att kyla är farligt. Det känns till och med farligt att lägga ut blombilder på bloggen. Vem vet om de fryser? Då är de säkrare med skogen. Den klarar sig.

Jag kan längta så efter att få gå där det nu är snödjupt och kallfruset. Och den tiden kommer. Då kan jag sitta vid stenen och lyssna på suset.

Må kylan vika för varmare dagar! Ha det gott!

Blommig fredag

2010-01-22T08:23:00.010+01:00

Jag fick dem som gåva i tisdags och bar ut dem i bilen under kappan för att de inte skulle frysa. När jag öppnade blixtlåset strömmade vårdofterna upp.
Tänk att den tiden, fylld av dofter, faktiskt kommer - även om det dröjer.

Och så gror det så fint under lysröret i köket.

Ha en riktigt skön helg och fler bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina

PS Tyckte att jag hörde Talgoxens vårlåt igår. I alla fall är det mer kraft i fågelkvittret. Så det så.

Lite till om Il Giardino di Ninfa

2010-01-20T08:04:00.016+01:00

Ninfa, en medeltida ruinstad med en fantastisk och sagolikt underbar omgivning, ligger ca sju mil söder om Rom. Det är för mig den vackraste trädgården på jorden, och härifrån har jag visat bilder förut
Här kommer lite fler att njuta av, tagna i slutet av april förra året:

Ha det så bra! Un forte abbraccio!

En dag i Florens

2010-01-18T08:28:00.014+01:00

I morgon ska jag berätta för vår trädgårdsförening här i staden om min resa till Italien föra våren. Tittade igenom alla bilder och såg då att jag aldrig visat något från Florens och Botaniska trädgården där, Giardino dei Semplici. Mest beror det nog på att jag just då bara hade mobilen att tillgå. Men här kommer några bilder på de mest underbara azaleor man kan tänka sig:

Också de fantastiskt blommande Kastanjerna kunde ta andan ur en.

I själva trädgården finns också ett stort orangeri där enorma krukodlade växter förvaras under vintern. Vi var där alldeles i början av säsongen, så mycket hade inte hunnit ut.

Att få vandra runt i den här mycket gamla (sägs vara från mitten av 1500-talet) trädgården var som att befinna sig i stormens öga: Stilla och tyst, mitt i den larmande och underbara staden. Jag längtar!

Och nu när temperaturen känns något mer mänsklig så finns det väl utrymme för en eller annan sann vårkänsla.

Ha det så skönt!

Blommig fredag

2010-01-15T09:24:00.011+01:00

Vilka växter önskar jag att jag hade? undrar Katarina idag denna kalla Blommiga fredag.
Egentligen finns det ju så många. Och många ouppnåeliga sett till klimatet. Där hamnar Wisteria, blåregnet allra överst. Min italienska dröm:

Drömma är också lätt när frökatalogerna kommer. I år ska jag försöka förverkliga följande vackra dröm:

Pepparrotsträd, Moringa oleifera. (Impectabild)

I katalogen står följande: Märklig växt med orkidélika, doftande, vita blommor. Långa frukter med aromatiska frön, används i parfym, indisk matlagning mm. Övervintras frostfritt - förstås. Är det någon som prövat? Till dess jag misslyckas (eller inte förstås) finns drömmen om det underbara. Och det behövs!

Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Apropå violer

2010-01-13T07:56:00.008+01:00

Viola jooi, Transylvansk eller Rumänsk viol.
Blommar tidigt, men rätt kort (även om en viss omblomning kan ske) med vackra, svagt doftande lavendelrosa blommor. Bladen är blankgröna året om. Den är liten och försynt (som en viol ska vara) men tycks sprida sig rätt väl, men med vad? Svårt att se, där den växer hos mig, om det är genom fröförökning eller via roten.

Viola schariensis
Frösådde den för fem år sedan och den har blommat och blommat hela somrarna igenom oavsett väderförhållanden. Och blommat rikligt dessutom. Men förra sommaren märkte jag en viss avmattning så jag tog fröer och sådde i våras. De grodde fint. Och tur var det för på sensommaren fanns inget kvar av någon enda planta. Så i vår ska jag plantera ut alla de fina årsgamla plantorna. Det här är en viol jag aldrig vill vara utan. Den börjar blomma tidigt och blommar så länge frosten inte är alltför hård.
Säkerligen frösår den sig i ett lite mildare klimat.

Återkommer med fler violer framöver. Ha det gott!

PS Idag åker julen ut!

Tänk att...

2010-01-11T07:58:00.012+01:00

...något så litet och näst intill obetydligt kan bli till den underbaraste lilla Viola tricolor:

De blommade från mitten av mars och till den dag i början av december då kylan tog i ordentligt under många dagar och till slut frös blomningen. Jag ÄR väldigt imponerad av dessa små därför har de fått vara med många gånger. Jag har haft dem i massor av år och de är alltid lika tåliga. Och nu väntar en ny sådd på att gro. Härligt!

Klicka gärna på bilden för att komma närmare sommaren.

Ha det så bra i väntan på allt det sköna!

Blommig fredag

2010-01-08T08:20:00.008+01:00

Lite senkommen, men så underbar. Och visst blommade den under julen också med åtta klockor på två stänglar, men så plötsligt, faktiskt osett, fanns en ny lång stängel och ur den kommer nu den ena klockan efter den andra. Det är bara att njuta.

Och strax, kära bloggare, är det dags att så minipenseerna. Idag måste jorden tina och allt förberedas för vårterminens allra första evenemang: Imorgon, om allt går som det ska med mina, som alltid, insamlade fröer, då är det bara tre månader kvar (ibland mycket kortare) innan den allra första blomman slår ut. Är inte det underbart - trots allt?

Ha det gott och fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Stjärnans dag

2010-01-06T08:54:00.010+01:00

Den här dagen, som jag som liten fick lära mig var den dag då de tre vise männen första gången såg Stjärnan lysa över Betlehem, är otäckt kall. Isande himmel och vitgnistrande snö. Vackert. Som bild.

I trots mot årstiden går livet sin gilla gång och grannen hänger snötäcket på vädring:

Längtar efter värme. Men gläds över all snö som skyddar. Ha det gott!

PS I måndags skrev jag att det fallit en meter snö. Men det var fel. Rätt ska vara 1.50. Mycket!

Mer ljus o månadens bild

2010-01-04T08:12:00.011+01:00

Efter en härlig jul och skön början på allt det nya, med barn och barnbarn, återvänder sakta ljuset. Tar tacksamt emot varje minut (se kolumnen till vänster) efter en sanslöst mörk höst och en vinter (hittills) med ett snötäcke som liknar 70-talsvintrarna. Här har det fallit över en meter, men packats ihop till ca 70 cm:

Jämför här med hur det sett ut tidigare under året. Bilden ovan är den sista i tolvmånadersperspektivet.

Här har det varit riktigt svinkallt som nästan överallt annars. För följande till statistiken: Mycket rönnbär som sitter kvar länge blev en snörik vinter med stark kyla. Är det någon som har koll bakåt i tiden? Kanske är det här med att leta tecken och att tyda dem ett försök att kontrollera naturen? Ett behov från gamla tider att kunna förutse kommande svårigheter? Vem vet? Vad jag vet är att det är ett litet h-vete när propparna går tidigt om morgonen och jag måste skotta 40 cm djup nysnö i -20 grader för att kunna byta propp och återstarta värmesystemet. Sånt är det!

Så mer ljus och och mer värme. Mer värme? Kanske inte så snabbt för snödjupet måste nog blåsa av taken först annars blir det tungt! Och skotta tak är inte kul.

Ha det gott!

Varde ljus!

2009-12-21T08:08:00.009+01:00

Och så blev det! Äntligen vänder ljuset tillbaka, lite, lite för varje dag.

Och det firar vi med Gulmiddag. Då äter vi bara gult. I år blir det saffransinbakade quornfiléer med gul paprika och morotssallad. Gult ris, färgat med gurkmeja serveras till. Som efterätt Solkaka:

En stråle för varje månad.

Förr (nu bor vi lite mer civiliserat) gick vi ut på fälten och eldade för ljuset, jagade bort det mörka. Nu kan det bli eld i korg eller marshaller.
När mina barn var små trodde de att alla firade ljuset och åt Gulmiddag och blev mycket förvånade när deras kompisar inte förstod.

Finge jag önska mig en enda blomma idag så vore det Gullvivan. Kan inte tänka mig en bättre ljusbärare. Gul och med stora trattar som blåser fanfar för det som ska komma.

Och med det, kära bloggvänner, som glädjer mig så mycket, gör jag ett litet blogguppehåll och önskar er alla härmed en underbart skön jul och en fantastisk början på det nya året. Ha det gott!

Jag skäms...

2009-12-19T08:07:00.007+01:00

...och jag känner skuld över det som INTE hände i Köpenhamn. Ett något ovanligt sätt att använda min trädgårdsblogg, men också den - min trädgård - är beroende av vädret, klimatet och politiken. Just nu känns det som om bara pengar är giltigt. Pengar och kortsiktigt tänkande. Det är kallt i världen. Jag vill inte misströsta. Men det är på gränsen.Ger er några bilder från min iskalla plats på den jord jag älskar.

Blommig fredag

2009-12-18T08:16:00.011+01:00

Blommig o blommig! Försöker se det här vädret som fruktbart;)

Mycket snö skyddar mot mycket kyla. Och vi har fått mycket av båda. Mycket att skotta, träningsvärk!
Blir ofta lite rädd när det är för kallt. Känner mig instängd och tycker det är lite farligt. Faktiskt! Betvingar genom att räkna dagar: Två stycken om man inte räknar med idag, tills det vänder. Det ska vi fira som vi brukar med Gulmiddag. Berättar mer sen. Ha det gott i händerna på vädret!

fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

PS Min vita Amaryllis håller just på att slå ut. Blir vackert till jul.

Kallt o vitt o mycket

2009-12-16T08:37:00.007+01:00

Snö.

I massor.
Flera decimeter.
Saknar gröna skogsstigar.

Ljusare?
Snart!

Innan isen lägger sig

2009-12-14T07:53:00.009+01:00

Dagarna innan sjön täcks av den första isskorpan kan vattnet se alldeles oljigt ut. Som om vore det trögflytande. Och isen är på väg. Först till de små vikarna. Sedan, och snabbt, över hela de djupa Dellensjöarna.

Och det sägs att snö och kyla är på väg. Först snö. Det är märkligt att det allra som oftast kommer i rätt ordning. Hur mycket skulle inte frysa ihjäl här uppe annars.

Ha det gott! Nu är det bara 7 dagar kvar tills ljuset ökar i styrka.

Blommig fredag

2009-12-11T07:46:00.012+01:00

En mörk dag i december är trädgården fullständigt färglös. Vad kan vara bättre då än att se tillbaka och faktiskt framåt också. För mig är färg en stor del av trädgård. Och en kombination jag föredrar mer än andra är rosa och vinrött.

Klotmalva, Sphaeralcea munroana och grekisk vädd Knautia macedonica.

Stjärnflocka, Astrantia major rosa och mörkröd. (Jag tror den mörkröda heter "Lars")

Astrantia tillsammans med en mörkt röd Potentilla.

Nu är det bara 10 dagar kvar till Vintersolståndet. Underbart! Fast vi går ju redan nu mot ljuset - faktiskt. Ha en riktigt skön helg!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Hemmavid - lador

2009-12-09T08:06:00.009+01:00

En dag när solen sken.

Kan inte låta bli att tycka att mycket var vackrare förr.

Nu är det bara 13 dagar kvar till Vintersolståndet. Och sen kan det bara bli bättre. Ha det gott!

Månadens bild 3 december

2009-12-07T08:11:00.018+01:00

Så som ovan ser det ut idag. Så som nedan har det varit och ska bli. Både tungt och trösterikt. Ha det gott!

Blommig fredag

2009-12-04T08:07:00.013+01:00

(www.fotoakuten.se)

En av mina sommarälsklingar, med den mest underbara och förfinade doft.

I "Svea-riket kallas växten vanligen Hundloka eller Hundfloka, i Göta-riket Hundkax (Hundkäxa)" allt enl "Utkast till svenska växternas naturhistoria I" av C. F. Nyman (1867). På latin heter den Anthriscus sylvestris.

Då undrar jag ju förstås: här uppe då? Här i Norrland? Jag tror det allmänna namnet är Hundloka.

Idag:

Växer just nu här:

Allt har sin tid, även former. Och det är alltid en tröst att få fara runt jorden på fredagar. Fler bidrag hos Katarina
Ha en riktigt skön fredag med efterföljande andra advent!

Frusen sommar

2009-12-02T08:12:00.012+01:00

Aldrig har jag varit så gammal som idag. Det kan inte firas bättre än med doftande, levande rosor från i somras. Ja, om de ska betraktas som levande vet jag inte, men så här är det: I somras plockade jag några väldoftande rosor och lade dem i uppblåsta, väl förslutna, plastpåsar i frysen. I morse tog jag fram dem:

De känns i alla fall alldeles levande och det bästa av allt: Doften fanns där, stark och fin, redan när jag öppnade påsen med sommarluft.

Ha det så skönt, snart är det sommar igen;-)

Adjö november...

2009-11-30T08:08:00.002+01:00

...lång och grå.

Blommig fredag

2009-11-27T08:07:00.010+01:00

Igår - en dag att njuta av. Solen sken vackert, ingen frost och Strömstaren sjöng. I trädgården hittade jag den allra sista rosenknoppen.

Har svårt att bestämma mig för om bilden är fin, lite äcklig, sorgsen eller lustig. Det får väl ni, kära bloggare, avgöra. Det är i alla fall en knopp av Iceberg:

Njutbart är det också med advent, alla ljus både ute och inne. Och det behövs många att besvärja mörkret med för det är fortfarande 23 dagar kvar tills det vänder mot ljusa dagar igen. Och för mig betyder just advent: väntan på att ljuset ska återvända.

Önskar er alla en skön advent. Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredags njutningstema finns hos Katarina

Hemmavid - Ångsågen

2009-11-25T08:21:00.018+01:00

Mina promenader går ofta till det gamla Ångsågsområdet vid Hamreån. Idag finns här inga byggnader bara vatten på olika sätt.

Sågen var en livlig plats mellan åren 1869-1911. Här fanns också kvarn med mjölnarbostad och till och med ett litet café.

Området sköts helt ideellt av ett gäng äldre herrar. De tar väl hand om både natur och skyltning.

Inte vet jag om Genvägen användes gammalt tillbaks (och jag har heller aldrig prövat den själv) men kanske leder den snabbare till våren:

Vårtecken

2009-11-23T08:26:00.011+01:00

Pionknoppar brukar ju synas redan på höstkanten, men i år, när allt varit så mörkt och så regnigt känns det extra härligt. För att inte tala om lördagsvädret. Här hade vi 12 (tolv) grader och strålande sol i flera timmar. Man blev ju nästan hög! Lördagskvällen bjöd dessutom på en stor överraskning. Jag kom tvåa med min höstbild hos slottsträdgårdsmästaren. Vilken ära. Tack alla som röstade!

Fascinerande att redan nu kunna räkna hur många stänglar sidenpionen får i vår. Minst 23 stycken och det är dubbel så många som i år.

Ha det gott i det åter mörka, men inte alltför kalla, höstrusket.

Blommig fredag

2009-11-20T08:02:00.019+01:00

Novemberljus, ett underbart namn på en fin krukväxt som blommar när allt annat avstannat. Märkligt egentligen att den inte är mer vanlig den som också kallas Elisabethblomman och på latin heter Plectranthus oertendahlii eller nummularius eller verticillatus. Jag tror min hör till det sistskrivna, men osäkerheten är stor. I alla fall kallas den ibland för Swedish ivy, lite underligt eftersom den härstammar från Sydafrika. Den kan både vara vit, vilket verkar vara vanligast, eller som min ljust blålila.

När den blommar blir jag alltid lika glad: Tänk att den ville i år också, tänk att den orkar i allt det grå. Ett riktigt ljus i novembermörkret;-) Ha en riktigt skön helg med näst intill vårvärme.

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina. som firar ettårsdag idag. Grattis till dig och grattis till oss alla som träffas runt jorden varje fredag.

Plötsligt...

2009-11-18T08:13:00.009+01:00

...är allt annorlunda.

Det varar bara någon minut.

Resten av dagen nynnar jag på något Mamma sjöng: "Du lilla solsken som tittar in, igenom fönstret på stugan min..."

Det finns hopp, men det är orimligt mörkt.

Ha det gott ändå!

Blommig fredag

2009-11-13T08:01:00.012+01:00

Jodå, också många av mina pelargoner står i källaren svalt och ljust och de blommar fortfarande. Ofta hela vintern, där nere, alldeles för sig själva. Jag har till och med lyckats klara den (för mig i alla fall) svåra engelska pelargonen genom vintern. Den har en underbar färg som inte riktigt går att göra rättvisa i bilden ovan. Den är mörkare och mindre blåaktig.

En del av pelargonerna får vara inomhus, uppe bland oss människor, som den fina och spröda Stjärnpelargonen:

Jag gillar de oberäkneligt placerade små eller större röda fläckarna. Annars tycker jag det är svårt i år med pelargonerna. Bladen gulnar i massor. Kanske har det varit alltför mörkt helt enkelt. Så jag räknade: Idag är det 38 dagar kvar till Vintersolståndet då ljuset vänder tillbaka. BARA 38 dagar.

Ha det skönt och tack för alla underbara kommentarer i onsdags. Så himla glad jag blir!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Novemberdimma

2009-11-11T07:46:00.012+01:00

Om förra inlägget var likt grafik så är det här mer tuschlaveringar. Bilderna togs i måndags. Igår föll snön. Skulle här lägga till en frostblomma, men nu verkar inget mer än textinlägg fungera. Så härmed önskas en något mer färgrik dag än ovan. Ha det gott!

Grafisk höst

2009-11-09T08:27:00.011+01:00

Jag som inte tycker om höst o vinter försöker trots allt se något vackert: När alla blad fallit av och det verkligen är oåterkalleligt då framträder de grafiska formerna. Gillar att kunna se stammar och grenverk. Träd, som form, kommer mer till sin rätt utan löv, än med, kan jag tycka. När de är lövklädda smälter de liksom ihop med alla andra. Nu ser jag var och en.

När jag var liten började mamma läsa "Johans jul" av Eva v Zweigbergk redan i november. Det gjorde livet lite lättare och längtan efter ljuset och julen lite starkare.
Olika förnöjelser vid olika tider.

"November är mycket lång och grå"
Klicka gärna på bilden. Birger Lundquists farbror ÄR verkligen november.

Ha det gott!

Blommig fredag

2009-11-06T08:16:00.008+01:00

Så kom då första snön igår. Tung på de små penseerna. Men tack och lov regnade det hela natten. Hade det fortsatt snöa hade vi inte kommit ut idag. Gårdagens snö gjorde det svårt att leta upp något annat som blommar. OM det nu finns något kvar. Inne? Jo, den underbara passionsblomman. Och det räcker en bit.

Men den här tiden är svår tycker jag. Försöker tänka positivt, vara optimistisk, tänka framåt, som ni, kära bloggare, allra som oftast är och gör. Levande ljus, böcker, musik, filt o kudde, te, kaffe och framåt kvällen vin, det blir en bra fredag trots mörker, kyla och annalkande vinter. Det får bli motvikt till längtan efter det varma och gröna.

Ha en riktigt skön helg! Fler blommiga fredagar hos Katarina

Månadens bild 4 november

2009-11-04T08:24:00.006+01:00

Efter lite höstlov i Stockholm med barn o barnbarn kommer jag hem till en fullständigt avlövad omgivning, nästan i alla fall. Så himla deprimerande i både färg och form. Inte ens katten vill ge sig ut. Bara för en månad sedan såg det ut så här:

För den som vill kolla ännu mer bakåt i tiden så går det bra här

Strax innan jag åkte tog jag den här bilden:

Hängpilen är underbar. Och skulle bara solen titta fram idag så finns chans att det ser nästan likadant ut. Bladen/löven sitter kvar länge. (När blir blad löv?) Får jag bara kratta lite(har lite ryggskott) så ska nog det gröna gräset titta fram igen. Ha det gott i detta totala mörker.

Hemmavid

2009-10-28T08:11:00.010+01:00

Följ med på en liten promenad utefter bäcken. Först går vi över täkterna,

förbi korna

och in i skogen.

Här flyter lekfullt vatten nerför berget.

Bäcken fryser aldrig hur kallt det än blir. Här kan jag stanna, blunda och lyssna och tro på en evig sommar.

Hör du hur det porlar?

När vi kommer tillbaka äter vi något gott och prata lite trädgård. Blir det bra så?

Man tager vad skogen haver...

2009-10-26T07:41:00.010+01:00

...för att travestera Cajsa/Christina Warg.

(Uttrycket "man tager vad man haver" är en myt som uppkommit i en skämtvers tillägnad Christina. Istället skrev Christina "som man behagar", "om så behagas" eller "om så havas kan".)

Skylten köpte jag i Italien (var annars?)Här finns fler varningar för katten.

Sköt om er så gott det går den här mörka måndagen. Själv ska jag drömma lite om det milda och ljusa klimatet någon annanstans.

Blommig fredag

2009-10-23T09:52:00.011+02:00

Den allra sista blomman för i år, eller faktiskt blommande buske, är höstastern jag inte har något namn på. Fick den av min dåvarande svärmor för snart trettio år sedan och den har flyttat med mig.

Den kan blomma långt in i december om kylan inte blir alltför tuff. Det är en glädje att varje dag se den vid entrén. Den gör livet lite ljusare, för nu är det mörkt och värre blir det. Ser fram mot advent och alla ljus.

Ha en skön helg med hög mysfaktor i rusket och fler sköna bidrag till Blommig fredag hos Katarina

PS Har haft problem med bloggen, kunde inte logga in alls i morse. Nu verkar det bättre, men instabilt och konstigt. Så ifall jag försvinner så vet ni...Ha det gott!

Hemmavid - Fagervik

2009-10-21T08:02:00.013+02:00

På den södra sidan av den djupa, kalla o klara Dellensjön (den södra av de två Dellensjöarna) ligger den lilla byn Fagervik. Inte mer än så där tio familjer bor här. Och det är vackert, riktigt fagert.

I byarna häromkring finns ofta ett övergivet gammalt torp. Vem bodde här? Vad hände?

Det går att klicka på bilden för att se detaljer.

Landskapet runt är "milt" med mycket vatten och böljande berg.

Motljus över sjön.

Och allt detta bara en kort promenad bort. Hälsingland är vackert! Ha det gott!

Sista liveblommorna

2009-10-19T07:25:00.007+02:00

Några flox och en överlevande näva i den sena, sneda gårdagssolen. Och idag regnar de bort. Ett tungt, mörkt höstregn faller över by och trädgård. En dag att baka kanelbullar på.
Ha det gott!

Blommig fredag

2009-10-16T08:12:00.007+02:00

I gårdagens solsken, efter en natt med sex minusgrader, reste de fina små minipenseerna sig ur sin frostchock. Jag kanske verkar tjatig, men de är mina absoluta favoriter. De bara finns där från tidig vår till sen höst. Anspråkslösa och tåliga. Och söta.

Blommar hela sommaren och alltjämt gör också en liten och i princip ogräsaktig näva: Geranium pyrenaicum. Den srider sig bokstavligen med vindens hastighet. Söt - men jobbig.

Ha en skön helg, kanske mest inne, för vädret tycks vara ohemult runt om oss, ända ner i Centraleuropa. Må så gott med fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Björnfara över

2009-10-14T13:52:00.001+02:00

Enligt Naturhistoriska riksmuseet var det en älg, något lös i magen som de tydligen brukar vara på hösten, som vistats i min skog. Och tack Marit/Thorins trädgårdar för tipset om deras frågesida.

Några håller ut

2009-10-14T08:31:00.007+02:00

Den allra tappraste, i år i alla fall, är den söta hornviolen, Viola cornuta. Hos mig finns den i både blått o vitt och verkar tåla ner mot fyra minus upprepade gånger, som i natt till exempel.

Något riktigt svar på spillningsfrågan i förra inlägget har jag inte fått, men allt tyder på att det är Björnen som varit framme. Inte lika kul att tänka sig att gå upp på berget och hämta gran- o tallris längre. Kanske får jag lov att vänta tills de gått o lagt sig senare i oktober. Men jag läste och fann följande: Stora hanbjörnar lägger sig ibland ner under en tät gran, på ett risbo den själv byggt, och låter sig snöas över, så jag får väl hoppas på en honbjörn, vill inte gärna snubbla över en sovande hanne, ha det gott!

Bilden lånad från Jämtlands läns länsstyrelsens sida om naturvård. Men så skulle ett möte kunna se ut. Jag och Björnen.

Hemmavid - djur o natur

2009-10-12T08:30:00.015+02:00

Tänkte att jag då och då skulle visa lite av de omgivningar jag lever och promenerar i.

Framför en inte alltför gammal, men övergiven, jordkällare såg jag det vackraste avloppsbrunnslock jag någonsin sett. Jag älskar mossa. Tänk att naturen bara väntar på, och inte så länge heller, att ta igen och täcka över allt vi så att säga ställer till med.

Och häromdagen mötte jag (inte Lassie) den här och en brorsa eller syrra till:

Vi pratade en stund och det var tydligen intressant för han/hon kom allt närmare:
(Tyvärr hade jag bara mobilen med mig)

Så har jag en fråga till er som jag hoppas någon kan hjälpa mig med:
Vem har lagt det här i min skog alldeles ovanför mitt hus?

Jag hade ingenting i fickorna att lägga dit som storleksjämförelse, men ett björklöv vet väl alla ungefär hur stort det är. Jag är nämligen RÄDD för att det bara kan vara björn som gjort det här, men inte alldeles nyss utan antagligen i somras, eller så, för inga bär syns i avföringen och det brukar de väl äta så här års. Vad tror ni?

Så kan en dag vid bergets fot se ut. Ha det gott!

Blommig fredag

2009-10-09T08:07:00.012+02:00

Om jag kisar lite, inte tittar så noga och dessutom lägger mig på marken (lite blött o kallt nu) så skulle det här kunna vara blåregn. Eller? Men det är en senblommande veronica av något slag, skulle kunna vara en variant av kransveronica.

Gick en vända i hyfsat varm höstsol i trädgården igår. Lite finns som fortfarande blommar. Här är något:

Liten pärlemorfjärva, Mertensia (virginica) (måste heta något annat eller mer för det här är alltså den lilla varianten) som står i kruka tillsammans med klematisen Gazelle.

Min röda alpklematis, så gammal så jag glömt namnet.

Och så den märkliga klematisen Rouguchi tätt omsluten av en fröställning. Och den blommar för fullt med massor av knoppar.

Eftersom Katarina, som gör de här fredagarna till en riktig blomsterfest världen över, frågade efter favoriter: Rosen Iceberg, den underbara, som bara blommar o blommar så länge det inte är alltför kallt.

Ha en riktigt skön helg med massor av värmande höstsol. Fler härliga bidrag till Blommig fredag finns förstås hos Katarina

Månadens bild 4 oktober

2009-10-07T08:04:00.008+02:00

Glömde liksom...fotot är i alla fall från den "äkta" dagen.
Om någon vill jämföra så går det bra här

Och nog är det höst alltid.

Här några närbilder på fågelbadet med glaskulan. Inbäddade i den tunna isen ligger de sista av valnötsträdets blad.

Ha en bra onsdag den här ovanligt stormiga hösten.

Maackia amurensis

2009-10-05T08:26:00.016+02:00

Min trädgårds minsta träd, dessutom det mest långsamväxande - men så fint! Får jag presentera: Maackia amurensis:

Svårt att fota just där det står. Svårt att göra det lilla trädet rättvisa.

Maackian har fått sitt namn dels efter mannen som "hittade" det och efter floden Amur där den har sitt ursprung, Amurfloden som bildar gräns mellan Ryssland och Kina.

Det allra vackraste med trädet är nog vårutspringet:

Som silversammet.

Sent på sommaren, i år långt in i august,i blommar trädet med svag doft. En doft som påminner om en mycket dyrbar parfym.

Som synes är det en slags ärtväxt. Men påminner också om en förädlad rönn.

Tyvärr verkar mitt träd ha en mycket långsam stamtillväxt och har behövt stöd i alla de fyra år den bott hos mig. I år måste jag till och med göra om stöden för den sista stormen tog hårt. Nu står den vingligt och osäkert inför nästa höststorm. Trädet får ingen speciell höstfärg, men bladen sitter kvar länge.

En del hävdar att trädet blir max fem meter, andra har sett Maackior (ev. Botaniska i Götreborg) på över tjugo meter. I vart fall är den mycket härdig, går ("går", märkligt uttryck) ända upp till zon 6 och höjden lär väl stå i proportion till zonen.

Ha det gott en kylig måndag som denna.

Blommig fredag

2009-10-02T08:53:00.010+02:00

Visst kan det vara vackert med förfall, med åldrande, som Katarina föreslår som tema för veckans blommiga fredag. Sköna fröställningar av klematis till exempel, men ändå...jag bär ut och in de växter som jag har svårt att skiljas från nu när kylan kommit. Som hängpelargonen "Imperial butterfly", som växer fult men blommar vackert.

Tillsammans med minipenseerna, som blommar länge än om det inte blir alltför kallt, ser det nästan ut som sommar.

Men i buskarna gömmer sig höstens märkvärdigheter:

Körsbärsbenvedens hängen är bara helt enastående. Något att glädja en höstmoståndare med.

Ha det gott, ha en riktigt skön helg och fler härliga bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina

En sorgedag

2009-10-01T08:09:00.007+02:00

Det mörknar och det kallnar. Allt har frusit inatt. Men egentligen borde väl dagen användas till en stor tacksamhet över allt som sommaren har gett. Faktiskt. Utan att bli patetiskt eller så. Det HAR varit en fin sommar. Lagom med regn och lagom med värme.

Men varför i hela friden väntar jag tills isen lagt sig på dammen (som inatt då) med att ta upp pumpen? Och varför gick jag inte ut i natten, innan frosten kom, och plockade av alla sommarblommor? Det verkar som om jag inte tror på kylan, inte på riktigt.

Så nu handlar det om att komma ikapp: ta upp pumpen, riva loss frostblommmorna och blada av fuchsiorna, de vackra. Här två av dem:

Har ingen aning om vad de heter. De har följt mig länge och den röda har hunnit bli ett maffigt litet träd. Men nu, som sagt, åker de in i källaren för vintern. Och jag vet att redan i januari börjar de små gröna bladen dyka upp. Dit är det ju faktiskt bara tre månader. Och då ska jag så penseer igen. Ha det gott! Trots allt!

Ostkrok - usar

2009-09-30T08:33:00.011+02:00

Jodå, när man tar med sig en 18-åring ut i trädgården för att se naturens under så kan det bli bokstavligen tokigt. Ville visa sonen de underbara höstkrokusarna som trotsar allt. Här blommar de för första gången från lökar jag satte för två år sedan. Lycklig blev jag när jag såg vad det var som riktigt lyste ljust lila i rabatten. Och visst ville han se - och sa när jag namngav dem:
- Va, ostkrok-usar!?
Så det lär de väl få fortsätta att heta, de vackra, skira och så tåliga.

De växer tillsammans med en minivariant av vitlysing (har tappat det latinska namnet):

Den blir bara ca 20 cm hög och blommar nu. Så än finns det fägring. Må så gott i höststormen!

Tre till

2009-09-28T08:24:00.007+02:00

Trogna, långblommande, vackra, friska, tåliga...kan det bli bättre. Här är tre nävor till:
Ovan Geranium oxonianum Claridge druce, blommar hela säsongen, blir uppåt 70 cm, lite vinglig.

Geranium versicolor, blommar hela sommaren, blir ca 40 cm hög

Geranium nodosum, ca 30, oftast högre, tycker om skugga, blommar också hela sommaren.

I år ska jag försöka kolla hur mycket frost de tål innan de går i ide. Än inget av den sorten, men bara 1,5 grader i morse. Det är skillnad det mot lördagens sommarväder: 20 grader och helt fantastiskt.

Ha en god början på veckan.

Blommig fredag

2009-09-25T08:18:00.017+02:00

I morse vaknade jag av Trädgårdsångaren - som om det vore vår. Kanske ett slags avsked eller ett lockrop: Följ med söderöver. Det var bara så underbart! Och så sorgligt! Men tittar jag väldigt nära på det som fortfarande blommar går det att låtsas att det ännu en stund är sommar:

Som till exempel ovan, den näst intill evighetsblommande nävan Geranium oxonianum AT Johnsson. Oxonianum-gruppen är en ständigblommande "gren" av geraniesläktet. Massor av underbara och välformade blommor i olika rosa nyanser.

En annan rosa skönhet är förstås höstanemonen, Anemone hupehensis.

En tröst för mig denna mörka senseptembermorgon är att min dotter snart landar efter ett äventyr i New York. Och där fanns sommaren kvar.

Ha en riktigt skön helg som lär bli alldeles sommarlik (väldigt mycket tjat om sommaren idag), så det handlar om att totalnjuta! Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Hösttröst

2009-09-23T08:39:00.010+02:00

Fortfarande blommar många nävor och det rikligt dessutom.
G. sanguineum, "Tiny Monster" är underbar. Brer ut sig, hänger och klänger i allt runtomkring.
Det är alltså en blodnäva men bildar inte en tuva utan sträcker ut sig bland grannarna.

Tycker nog att skuggbilden är den som gör färgen mest rättvisa. Det lilla monstret blommar hela långa sommaren.

En annan senblommare är G. wlassovianum. Den kommer från Sibirien, Mongoliet och Kina. Vårbladen är alldeles röda för att sedan övergå i mörkgrönt.

Den brer också ut sig, men kan säkerligen stödjas bättre än vad jag gör och därmed växa mer på höjden. Bladverket blir vackert höstfärgat vid den här tiden.

Många fler blommar. Jag återkommer.

Ha det gott!

Valnötens farväl

2009-09-21T08:05:00.013+02:00

Så knäpper Valnöten av sina blad. Jag kan höra varje enskilt löv lossna från grenarna. Och det går fort. I morrn finns nog inte många löv kvar. Under själva akten lyser den som en extra sol.
Valnöten är först ut. Egentligen ett konstigt sätt, sett så här utifrån, att göra sig av med det som tycks skydda. (ja, ja, ja jag vet hur och varför!) Jag klär i stället på mig extra fast jag vet att man ska "frysa in hösten och svettas in våren". Så det är väl "frysa in" de gör. Faktiskt. Träden alltså. Så olika är vi trädet och jag. Och så långt det är kvar till de nya bladen fast jag kan se knopparna. Lite tröst är allt det goda. Här just bara äpplen och tomater på verandan.

De sorter jag gillar bäst: Gardeners delight och den gulsöta Sungold.

Ha det gott en måndag som den här.

Och tack för hjälpen igår, kära bloggare!

Hjälp! Vad är detta!

2009-09-20T08:20:00.008+02:00

Många av mina rosor är i nöd. Jag behöver hjälp för att fastställa orsaken. Det verkar vara minst två sjukdomar/angrepp. Det ena ser ut så här och har drabbat många av mina rosor, rosor av olika slag:

angreppen blev värre o värre under sensommaren och under en granskning upptäckte jag små, små ca 1 cm långa tunnagulaktiga larver som satt på ovansidan (!) av bladen. Till slut såg bladen ut som tunna flor, men föll inte av. De flesta av rosorna växte ju förstås inget mer. Vad är det? Vad ska jag göra?

Den andra skadan finns bara på någon enstaka ros. speciellt på Duc de Guiche som jag fick som rotskott i våras. Den har vuxit enormt fint men på de understa "bladvarven" ser det ut så här:

Det sprider sig långsamt uppåt och börjar som små ljusbrunaktiga fläckar. Här har jag inte upptäckt några djur alls. Vad är de? Vad ska jag göra?

I övrigt kan sägas att jag har haft rätt mycket angrepp av de där små äckliga stritarna.

Slutar med en frisk ros fotad igår:

Hoppas på råd från kloka bloggare! Ha det gott!

Blommig fredag

2009-09-18T08:32:00.010+02:00

Varenda dag är en överraskning: Ingen frost i natt heller. Jag fasar för, och det är lika svårt varje år, att se allt det här vackra försvinna. Men ännu en stund finns till och med nyheter:
Den allra sista att blomma, att slå ut, i min trädgård är sköldpaddsörten Chelone obliqua.

Den finns som vit variant också. Det får nog bli en sådan till nästa år. Det kanske inte är världens vackraste blomma, men lustig, stadig och frisk, en senblommande tröst.

Också stockrosorna blommar:

Och Blanc double de Coubert har slagit ut och doftar helt underbart.

Så än finns glädje kvar.
Ha en skön helg som tycks bli riktigt varm och fin. Ha det gott!

Fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina

Sena dofter

2009-09-16T08:15:00.010+02:00

Söt och överväldigande, sån är Casablancans doft. Skiljer sig från höstens alla lite syrliga doftrester. Ståtlig står hon med sina klockor i skuggan under äppelträdet och matchar Trolldruvans vita bär.

En gammal sort av vita Flox med en lite kryddig doft klarar sig helt utan mjöldagg, blommar senare än andra och står sig längre.

Sån är hösten just nu med kallare nätter (än ingen frost) och solvarma dagar med strax under 20 grader. Ingen äckligt "hög och klar luft" än. Inga röda kinder!

Ha det gott en sensommaronsdag och vidare!

Sköna blad

2009-09-14T08:08:00.007+02:00

Hela säsongen har bronsrodgersians blad vackra färgskiftningar, i alla fall hos mig. Nu framåt höstkanten lite extra acccentuerat. Den har fått sitt namn efter sjöofficeren John Rodgers. Han förde befäl över en amerikansk expedition till den japanska ön Hokkaido 1858. Det var där han fann den växt som fick namnet Rodgersia podophylla.

Vippvallmon, Macleaya cordata, har fantastiska blad som står sig vackert hela sommaren ända fram till frost. Blommorna som ses till vänster i bild är oansenliga får man väl säga, inte speciellt vackra, men skämmer heller inte. Ibland kan de gnistra lite guldaktigt i solen. Växten sprider sig lätt, om den står där den trivs. Just det kan vara lite kinkigt. Hos mig finns bara en plats, och där får den gärna härja fritt. Där är det varmt, skyddat och rätt torrt. Kanske är den lite zonkänslig?

Ha en skön dag!

Blommig fredag

2009-09-11T08:08:00.003+02:00

Betty Corning heter hon. Och jag trodde hon hade försvunnit i vinter, min förra året inköpta klematis. Satte istället luktärter och lät dem växa på hennes plats. I högsommarvärmen plockade jag sedan de väldoftande och fann till min glädje att mitt bland alla luktärter växte hon, Betty Corning, i alla fall. Hon är fin med sina ljust lila, lavendelblå klockor. Och det sas att hon skulle dofta, men det gör hon inte. Vacker är hon likafullt och välkommen tillbaka.

Ha en riktigt skön sensommarhelg!

Fler Blommiga fredagar hos Katarina

PS Min röda alpklematis (som jag glömt namnet på) blommar om!!!

Blomfrukt

2009-09-09T08:39:00.016+02:00

Det stormar. Hela natten har vinden blåst in i mitt sovrum! Härligt! Och det är dessutom varmt.
Ute mognar allt - äntligen. För det har varit ett märkligt trädgårdsår. Både tidigt och sent. Och aldrig har jag varit med om att det bara kommit en (1) enda honblomma på varje squashplanta. Märkligt! Men sidenpionens frukter (eller frön?) är desto fler:

Det är bara de svarta som gror till, förhoppningsvis, vackra sidenpioner. Jag samlar dem och sår dem i krukor som får stå inne i tre månader. Lagom till advent åker de ut i kylan. Första året syns inget, då växer en liten rot ut. Andra året kommer små blad. Och sedan...dröjer det länge innan de blommar.
Men spännande är det! Och vackra blir de.

I skuggan under äppelträdet lyser Trolldruvans vita frukter, giftiga men vackra:

Ha en skön sensommardag!

Rosblom

2009-09-07T08:25:00.019+02:00

Tänk att det fortfarande blommar - också bland rosorna. Ingen kyla, ingen frost och trots allt regn så fortsätter fägringen. Kunde inte låta bli en liten kavalkad:

Jacqueline de Pré

Martin Frobischer

Rosa rugosa

Rosa Spaldingi

Iceberg med röda regndroppsfläckar

Rosa rugosa Schneezwerg

Rosa rugosa Schneekoppe

Jens Munk

Louise Bugnet

Nevada

Dessutom blommar Bonican och det knoppas fint på Morden blush och Blanc double de Coubert, världens vitaste ros och säkert fler som jag ännu inte upptäckt. Det känns liksom inte som höst än. Nejdå! Det är ännu så länge sensommar. Och idag ser det ut att bli fantastiskt. Ha det gott!

Blommig fredag med månadens bild

2009-09-04T08:36:00.012+02:00

Succisella petteri heter den lite märkliga och aning väddlika växten. Har inte hittat något svenskt namn på den. Drog upp den från Konnässörsfrön förra året och i år blommar den.

Blommar rätt sent och växer lite svagt och spretigt men är väldigt söt. Fin färg. Lustigt med ljus lila botten och rosaktiga ståndare? pistiller?Och doftar en aning. Vill stå torrt och soligt.

Och så var det ju tur att jag tog "Månadens bild" igår för idag hänger Nevadans underbara blommor som äckliga gulvita trasor efter det nattlånga regnandet (31mm).

Och det ovan lär väl vara den sista sommaraktiga Månadens bild. Fortsättningen blir inte rolig!
Tänk om jag bara kunde acceptera det oundvikliga, men så är det inte!

Fler bidrag till Blommig fredag finns hos Katarina

Ha en riktigt härlig helg och mer regn behövs INTE!

Värme o drömmar

2009-09-02T07:59:00.012+02:00

Igår satt jag under äppelträdet och njöt av värmen som blåste upp från söder. Det har förresten varit underbara dagar många i rad, men snart är det slut. Så är det och så måste det vara. Om jag inte bodde i Rom förstås. Då satt jag på min takterass, la mia terrazza,

och skrev insiktsfulla frilansartiklar (Idag om svininfluensan med rubriken "Var inte rädd" "Non ha paura!" för dödligheten är något lägre för den nya influensan än för de gamla, trots allt som skrivs. Så det skulle jag berätta om idag - på italienska - om jag bara kunde) Eller så skrev jag på uppföljaren till min sensationella roman under parasollet, nell ´ombra - i skuggan. Eller så har jag just öppnat en liten butik vid Campo dei Fiori med svenska saker, Roba Svedese och det går så där lagom bra att jag har tid över att strosa runt och bara njuta. Vilket jag faktiskt gör i trädgården fortfarande. Och kanske är det för att mycket är rätt sent i år som det är så njutbart. Det blommar fortfarande både bland rosor och i rabatter - och doftar. Och då finns inget som "slår" den underbara doftliljan:

Med hopp om många sköna dagar var vi än befinner oss: Bone cosa Lei, ha det så bra!

Bacione!

Punkigt

2009-08-31T09:05:00.008+02:00

Denna märkliga skapelse! Monarda didyma, temyntan. När jag såg den första gången blev jag alldeles till mig, full i skratt. Tänk att något kunde se ut så utan att vara "fel". Sedan dess har jag älskat denna vilde som är lite svår hos mig, får lätt mjöldagg och myrorna tycks älska rötterna. Vilket ju egentligen betyder att de står alldeles för torrt. Och många försvann i vintras. För kallt? För nångting! Men som tack för trädgårdsvisningen jag hade fick jag några nya. Så nu kan jag vandra runt bland rabatterna och le. Och jag ska samla in frön och föröka dem så jag alltid har nya på lut.

Ha en skön måndag! Minst!